Sysselsättningen ökar starkt i Sverige. Större delen av uppgången skedde hösten 2006, alltså långt innan den borgerliga regeringen drämde till med sina stora besparingar i a-kassan.

Detta faktum påpekades av socialdemokraterna när de nyligen presenterade sin alternativbudget. Det finns alltså inget stöd för den borgerliga älsklings-tanken att försämringar i a-kassan är nödvändiga för att få fler i arbete. Vi kan både föra en ambitiös sysselsättningspolitik och betala arbetslöshetsstöd på en anständig nivå.

Socialdemokraterna motsätter sig därför som väntat i sin partimotion regeringens genomförda och planerade besparingar i a-kassan. Men man nöjer sig inte med det. Partiet upprepar även vallöftet om att dagpenningen i försäkringen ska höjas till 930 kronor för att fler ska få ett fullgott försäkringsskydd.

Även när det gäller arbetsmarknads- och utbildningspolitik är socialdemokraterna kritiska till regeringens passivitet. Alliansen har dragit ned den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen, avskaffat plusjobben, beskurit anslagen till vuxenutbildning och hållit nere antalet högskoleplatser. På alla dessa områden föreslår socialdemokraterna förstärkta insatser.

McDonalds får 50 miljoner som går till högre vinst
Med rätta framhåller socialdemokraterna att det krävs riktade åtgärder för att få ned långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Att som alliansen gör ge McDonalds en skatterabatt om femtio miljoner för att anställa de ungdomar hamburgerkedjan ändå skulle ha anställt är föga meningsfullt.

Utsikterna för socialdemokraterna att få gehör för sina motionskrav är förstås små. Den borgerliga alliansen har hittills visat ett minimalt intresse för kompromisser över blockgränsen.

För alliansens inre sammanhållning krävs att ingen av dess medlemmar tillåts söka samförstånd med socialdemokraterna. Fyrpartiregeringens dilemma är att vart och ett av partierna kan blockera de andra. Och moderaterna kan genom sin dominerande ställning förhindra alla självständiga initiativ från alliansens småpartier.

Följden blir att alliansen inför väljarna framstår som dogmatisk och handlingsförlamad.

Medan finansmarknadsminister Mats Odell funderar över hur han ska rea ut statliga företag, presenterar socialdemokraterna konkreta förslag till miljardinvesteringar i bostadsbyggande och kommunikationer.

Medan alliansen käbblar om utformningen av den nya fastighetsskatt de vill införa, framhåller socialdemokraterna det orimliga i att jobbavdraget fått till konsekvens att pensionärer får betala högre skatt än andra skattebetalare.

Medan alliansen drömmer om pigsubventioner och vårdnadsbidrag, vill socialdemokraterna förbättra sjukpenning, föräldraförsäkring och äldreomsorg.

Medan skolministern talar om betygshets och kvarsittning, talar socialdemokraterna om lärarledd läxhjälp för alla barn och förbättrad lärarutbildning.

All kraft på sänkta inkomstskatter
Den borgerliga regeringen har sedan den tillträdde lagt ned all kraft på att sänka inkomstskatterna. Det har den lyckats med. Men det har skett till priset av ökade inkomstskillnader, minskad trygghet för sjuka och arbetslösa, besparingar i utbildningsväsendet, försummat byggande och neddragna infrastrukturinvesteringar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tror att de borgerligas dåliga opinionssiffror beror på att löntagarna inte märkt att de får något mer över i plånboken efter skatt. Det har de nog. Men de har också märkt allt annat regeringen ställt till med och allt den hotar att ställa till med.

Och den jämförelsen har inte fallit väl ut för regeringen. Några hundralappar mer i plånboken väger lätt, när så mycket annat är på väg att gå riktigt snett.