SISTA ORDET. Överallt i världen planeras nu för utbyggnad av kärnkraften. I Finland pågår bygget av en ny reaktor för fullt. I USA behandlar energimyndigheten ansökningar för byggstart av drygt 30 nya kärnkraftverk. Kina, Indien, Japan och Sydkorea räknar med att täcka en stor del av sitt framtida energibehov med kärnkraft.

I industrivärlden går kärnkraften mot en ny vår. Två länder – Sverige och Tyskland – skiljer sig från mängden. Båda länderna säger att de tänker avveckla sina kärnkraftverk.

Boomen för kärnkraften har kommit plötsligt. Under lång tid byggdes inga nya kärnkraftverk i USA och Europa. Orsakerna var främst ekonomiska. Tillgången på billig olja har länge varit god. Genom effektivisering av befintliga reaktorer har man kunnat öka elproduktionen till en låg kostnad. Trots stängningen av Barsebäck får till exempel Sverige mer el än någonsin från kärnkraft.

Sverige har avvecklat kärnkraftsindustrin
När utbyggnaden av kärnkraft åter drar igång kommer världen att få lita till asiatiska företag och ingenjörer. Amerikanska tillverkare som Westinghouse och General Electric är numera i japansk ägo.

Även Sverige har avvecklat sin kärnkraftsindustri. Vi bedriver dock viss forskning om transmutation. Tanken är här att ”förbränna” högaktivt avfall i reaktorer som drivs underkritiskt, det vill säga i kraftverk där kärnreaktionen inte är självgående.

Att denna forskning är tillåten enligt den tankeförbudslag som gällt för svensk kärnkraft, beror bland annat på att här finns en teknik som gör det möjligt att göra sig av med det högaktiva avfall som stormakternas kärnvapentillverkning lämnat efter sig.

Svenska politiker i alla partier vill att Sverige ska gå i spetsen för att minska de globala koldioxidutsläppen från fossila bränslen. Jämfört med andra rika länder har vi ett bra utgångsläge, men det beror främst på att hälften av vår elproduktion kommer från kärnkraft medan andra länder använder kol eller olja för denna.

Höga ambitioner på klimatområdet går inte ihop med stängda kärnkraftverk
Man kan därför som Sören Wibe, s-politiker och professor vid lantbruksuniversitetet i Umeå, häromdagen gjorde på DN-debatt fråga sig om våra höga ambitioner på klimatområdet är förenliga med att vi samtidigt släcker ned våra kärnkraftverk.

Borde inte uppgiften vara en helt annan? Borde vi inte som i andra länder planera för en försiktig nybyggnad av moderna kärnkraftreaktorer, vilka är mer driftsäkra och ekonomiska än de gamla. Detta utesluter inte genomtänkta satsningar på vindkraft och solenergi.

Med undantag för folkpartiet vill inget av riksdagens partier ens tänka denna tanke. Alliansregeringen har kommit överens om att inte göra något alls åt kärnkraften under mandatperioden. Och den socialdemokratiska oppositionen är om möjligt ännu mer undanglidande och förtegen om hur den ser på kärnkraftens framtid.

Gemensamt initiativ av Reinfeldt och Sahlin
Nog känns Sverige bra inskränkt när vi till skillnad från den övriga världen inte ens törs pröva nyttan av fortsatt kärnkraft.

Här borde samverkan över de politiska blockgränserna vara naturlig. Skulle vi inte kunna förvänta oss ett gemensamt initiativ från Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin?

En gång gick Sverige i spetsen för ny energiteknik. Vi lever i hög grad på framsynta insatser av ingenjör och politiker från 1950- och 1960-talen. Men nu måste vi börja tänka själva. Varför ska det vara så förbannat svårt?