Bakgrunden styr ungdomars utbildningsval, och framtiden avgörs ofta redan vid gymnasievalet. Klasskillnaderna har inte ändrats.

Statistiska centralbyrån (SCB) har tittat på utbildningsnivån hos personer födda 1975 och resultatet visar att klasskillnaderna i utbildningssystemet består.

– De största skillnaderna finns i början av valprocessen, alltså redan i gymnasievalet, och det verkar vara avgörande för framtiden, säger Ewa Foss, som arbetar med högskolestatistik på SCB.

Teoretiker går vidare
Det är nästan tre gånger så vanligt att barn till högutbildade väljer teoretiska gymnasieprogram, och därifrån går betydligt fler vidare till högskolan än från de praktiska programmen.

Men även bland eleverna på de teoretiska programmen finns skillnader. Av eleverna med högutbildade föräldrar pluggar 86 procent vidare, att jämföra med 63 procent av barnen till lågutbildade.

23 mot 71
Totalt, oavsett gymnasieutbildning, hade 40 procent av dem som var födda 1975 påbörjat högskolestudier när de fyllt 25. Bland dem med föräldrar utan gymnasieutbildning var siffran dock bara 23 procent, medan 71 procent av dem vars föräldrar hade lång högskoleutbildning hade gått vidare till högskolan.

Ewa Foss säger att skillnaderna varit ungefär lika stora under många år, förutom i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet då antalet platser på högskolan utökades.

– När högskolan expanderade fanns det en viss tendens att andelen arbetarbarn ökade, men det har kommit av sig. Sett över en längre tid har det inte hänt särskilt mycket, säger hon.

Klarar sig bra
De arbetarbarn som går vidare till högskolan verkar dock klara utbildningen lika bra som akademikerbarnen. När det gäller vilka som tar ut examen från högskolan är skillnaderna mellan grupperna små inom samma utbildning.

– Bakgrunden verkar inte spela någon större roll för examensfrekvensen, där är det snarare skillnad mellan olika utbildningar, säger Ewa Foss.