Mitt i all politisk bedrövelse är det skönt att sossarnas opinionssiffror ligger på 70-talsnivå. Vänsterblocket dominerar medan kd halkat under strecket och bäverkvinnans idoghet har gett föga utdelning.

Trist att det inte beror på att väljarna gillar sossarna och vänstern så mycket som man ogillar det borgerliga blocket. De socialdemokratiska misstagen i valrörelsen, varav det största heter Göran Persson, ledde till att få gräsrötter ville eller kunde prata för partiet. Att folk nu med framgång kan snacka skit om alliansen räcker dock inte för att kunna hålla topplaceringen.

När det drar ihop sig för ny valrörelse kommer den borgerliga medieövermakten på nytt att tok-kratta manegen för högerblockets valseger.

Kom ihåg 2006 då medierna larmade om ett Sverige i massarbetsöshet. Enligt Expressen, på nyhetsplats, var arbetslösheten hela 17 procent. Dagen efter valet sjönk den som en sten när Sverige befriades från ett enväldigt korrupt parti som förvandlat landet till en enpartistat.

Moderaterna som sossarna – fast bättre
Men det mest effektiva borgerliga budskapet var att det inte finns några större politiska skillnader mellan blocken, det vara bara så att moderaterna var en bättre sorts sossar.

Tyvärr har socialdemokraterna inte gjort många knop för att infria förhoppningarna om att det är helt fel. Att fortsätta mesa i mittfältet tillfredställer så klart den mäktiga medieopinionen.

Men om partiet ska lyckas väcka upp sina gräsrötter måste dessa ha något att argumentera för och vara entusiastiska över. För om de ska fungera som framgångsrik motmakt till den borgerliga propagandamaskinen måste de också kunna prata positivt om vänsterblocket.

Norskt exempel kan visa svenska facket vägen
Här kan den så kallade Trondheimsmodellen inspirera den svenska fackföreningsrörelsen att gripa sig an sin historiska uppgift att återradikalisera den svenska politiken. Flammans chefredaktör Aron Etzler har i boken ”Radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna” (Karneval förlag) beskrivit hur norska LO med ett 19-punktsprogram gick i bräschen för försvaret och förnyelsen av välfärden i Trondheim 2003.

Norska LO förde en egen valkampanj och frågade noga ut de förtroendevalda om de ställde upp på att vänstervrida politiken. När de fått konkreta löften av partierna till vänster om stöd, för bland annat kraven på återkommunalisering och demokratisering av den offentliga sektorn, så gick LO ut och mobiliserade väljarna.

Succén var ett faktum och i kommunalvalet 2007 blev den röda kommunen ännu rödare medan höyre gjorde sitt sämsta val på årtionden. Endast starka vindar underifrån kan tvinga politiken att vänstergira och det är LO som måste blåsa igång dem.

Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skriv till debattredaktören