Inom socialdemokratin pågår just nu ett stort rådslag om skolan. Partiledningen har konstaterat att väljarna har lågt förtroende för den socialdemokratiska skolpolitiken och har därför igångsatt en omprövning.

Det är bra. Skolpolitiken är central för att skapa ett jämlikare samhälle och för att Sverige ska klara den internationella konkurrensen och få en fortsatt god tillväxt. Men omprövningen får absolut inte leda till att vi viker ner oss för major Björklunds populistiska, gammalmodiga och kunskapsfientliga politik.

Visst finns det problem i den svenska skolan – men problemen handlar om klassklyftor, segregation och bristande modernitet i styrning och verksamhet i skolan och inte om brist på straffsatser eller ordningsbetyg.

Svaren på skolans utmaningar är inte att öka sorteringen och sänka kunskapskraven för elever utan studietradition i hemmen, utan tvärtom måste vi öka kunskapstillväxten, minska sorteringen och modernisera skolan i riktning mot framtidens kunskaper och färdigheter. Här är några punkter som jag vill ha med i den nya socialdemokratiska skolpolitiken:

• Det viktigaste valet i livet får inte vara valet av föräldrar.

Den enskilda faktor som i högst utsträckning styr elevernas skolresultat är deras föräldrars utbildningsbakgrund. Vi pratar om att alla människor ska kunna göra sina egna livsval – men i verkligheten är det viktigaste valet fortfarande ett som man inte kan göra själv – nämligen valet av föräldrar.

Om man analyserar skolresultaten kan man se att väldigt många av dem som inte lyckas nå grundskolans mål har utländsk bakgrund. En närmare granskning visar dock att efter några år i Sverige finns det inga skillnader mellan utlandsföddas och svenskföddas resultat – om man rensar bort effekterna av den sociala och utbildningsmässiga bakgrunden.

Välutbildade invandrares barn klarar sig i allmänhet bra i skolan – lågutbildade klarar sig dåligt. Det är precis som i den svenskfödda gruppen. Min slutsats är att vi måste använda mer resurser och mer tid för att försöka utjämna skillnader i kulturellt kapital mellan olika barn.

• Skapa bra lärandemiljöer vid sidan av den obligatoriska skoltiden.
En elev tillbringar högst en femtedel av sin vakna tid i skolundervisningen. Under de övriga fyra femtedelarna av tiden exploderar skillnaderna i inlärning beroende på föräldrarnas ekonomiska, sociala och kulturella resurser. Tillgång till tidningar, litteratur, kulturevenemang och så vidare påverkar i oerhört hög grad skolframgången, liksom självklart föräldrarnas språkrikedom och kunskaper.

Vi måste skapa bättre lärandemiljöer på fritids, bredda deltagandet i idrotts- och kulturverksamheter, införa läxhjälp på biblioteken och läscoacher för ökad läsning av skönlitteratur. Vi måste också stödja föräldrarna, inte bara i deras fostransroll (det pågår redan mycket föräldrautbildningar i hur man hanterar sitt stökiga barn) men också i hur föräldrarna kan stödja sina barns lärande. Genom andra rutiner i vardagen kan förutsättningarna för barnets lärande och språkutveckling förbättras radikalt – även om inte föräldrarna har någon högre utbildning.

• Använd tvåspråkig undervisning för att kringgå språkhandikappet under de första åren i svensk skola.
Tusentals elever som är relativt nyanlända till Sverige misslyckas med att nå skolans mål på grund av att deras svenska språk ännu inte är tillräckligt väl utvecklat för att fungera som undervisningsspråk.

Tänk efter själv – hur mycket av matematikundervisningen skulle du uppfatta om den gavs på arabiska eller tigrinja. Vi vet att med bra studiehandledning på modersmålet eller i bästa fall tvåspråkig ämnesundervisning kan tusentals skolmisslyckanden undvikas.

• Ta in arbetslivet och det omgivande samhället mer i skolan.
I fråga om modernitet i kunskapssyn står näringslivet och socialdemokraterna på samma sida gentemot en bakåtsträvande borgerlighet.

Vi vet att det moderna arbetslivet ställer större krav på sådana kunskaper som förknippas med socialdemokratisk skolpolitik; förmåga att tänka själv, analysera och kommunicera snarare än förmågan att upprepa inlärda svar. Vi vet att framtidens yrkesutbildningar måste innehålla betydande inslag av kärnämnen som språk, samhällsorientering och matematik.

En av svensk industris stora konkurrensfördelar är att medarbetarna är så välutbildade att man kan delegera mycket beslutsfattande långt ut i organisationen Att tidigt sortera bort ”teoretiska” kunskaper ur läroplanen för dem som ska bli ”arbetare” är en gammaldags och kontraproduktiv lösning som allt fler länder i världen söker sig bort ifrån. Däremot måste vi bli bättre i gymnasieskolans yrkesprogram på att integrera kärnämnena med yrkesutbildningen och att genomföra yrkesutbildningar i direkt samarbete med branscherna.

När eleverna på Stockholms transportgymnasium i Skärholmen lär sig matte gör de det i verkstadslokaler som tillhör det stora buss- och lastbilsföretaget Neoplan/Man och de gör det genom att lösa problem som har med själva yrkeskunskaperna att göra. Med sådana lösningar kan fler klara gymnasieskolans yrkesprogram – med goda yrkeskunskaper och goda ”medborgarkunskaper”.

På punkt efter punkt borde en socialdemokratisk skolpolitik anta utmaningarna som samhällsförändringarna innebär och forma en modern kunskapsskola för alla, istället för att sänka ambitionerna och i likhet med folkpartiet drömma om forntida svar på framtida frågor.

Erik Nilsson (s)
Före detta skolborgarråd i Stockholm och medlem av socialdemokraternas rådslagsgrupp för skolan.
Skriv till debattredaktören