En avtalsnorm som bara bygger på lönenivån är för snäv, tycker Dag Klackenberg i Svensk Handel. Den borde ta med alla delar i en uppgörelse som lägstalöner, individgarantier, tid för facklig information och arbetstidsfrågor.

– Märket för förhandlingarna kan inte bara vara en procentsats. Det måste innehålla flera delar. På arbetsgivarsidan måste vi gå igenom ordentligt hur normen ska sättas, säger Dag Klackenberg, vd för arbetsgivarorganisationen Svensk Handel, som betonar att uppfattningen är hans egen.

Frågan har ännu inte diskuterats i Svensk Handels styrelse. Men Dag Klackenberg är inte främmande för att det även med en sådan norm är industrin som går först i avtalsrörelserna.

Under Svensk Handels förhandlingar med facket i våras blottlades stora motsättningar inom arbetsgivarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv. SN försökte då stoppa handelns arbetsgivarorganisation från att skriva avtal med Handels för att det innehöll för stora lönepåslag.

Det slutade med att Dag Klackenberg och Svensk Handel struntade i den egna centralorganisationen. De skrev på ett avtal som gav de anställda på lager och i butiker lönehöjningar på runt 13 procent, vilket var betydligt högre än teknikavtalets 10,2 procent.

”Rektorsförhör”
Dag Klackenberg beskriver umgänget i Svenskt Näringsliv vid den tidpunkten som ”klasstryk” av de andra arbetsgivarföreträdarna och ”rektorsförhör” hos Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker.

– Jag förstår inte varför andra arbetsgivarföreträdare nu pratar om att industriavtalet är i fara. Ingen utanför industriavtalet har stått i vägen. Vi gjorde inget nytt. Vi gjorde som vi gjort de senaste två avtalsrörelserna, säger Dag Klackenberg.

Han säger att handelsarbetsgivarnas resonemang var att ta industrins lönepåslag omräknat i kronor och använda samma krontalspåslag för de handelsanställda. Det ger en större procentuell löneökning för de anställda på lager och i butiker, eftersom deras löner är strax under 90 procent av de industrianställdas.

Jämställdhetspott?
– Jämställdhetspotten har inte haft så stor betydelse för oss i avtalsdiskussionerna. Jag visste inte ens att den fanns.

Dag Klackenberg säger att fackets och arbetsgivarnas ståndpunkter råkade sammanfalla, men med helt olika utgångspunkter. För facket var det viktigt att få större procentuellt påslag än industrin för att lönerna i den kvinnligt dominerade handeln skulle närma sig den manligt dominerade industrin.

Dag Klackenbergs uppdragsgivare, på de olika handelsföretagen, sa åt honom att han skulle modernisera avtalet, se till att det inte blev någon strejk, stoppa kravet på avtalad rätt till heltid samt se till att skillnaden mellan lägstalön och utgående lön ökade. De förklarade också för sina förhandlare att de kan betala för att nå sina mål

Inte för högt
Och Dag Klackenberg tycker nog att Svensk Handel lyckades fint med att nå de uppsatta målen.

Även om han, som flera andra, anser att arbetsgivarnas samordning i avtalsrörelsen fungerade dåligt – och att LO-förbunden höll samman betydligt bättre så tycker han inte att det är så allvarligt.

– Bilden i medierna är att avtalen är bedrövliga för arbetsgivarna, men verkligheten är inte så illa. Lönepåslagen är höga, men de är inte farligt höga.