/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2007/svamp3907.jpg
Svampexperten Klas Jaederfeldt har en gång ätit en soppa med röd flugsvamp, som syns i förgrunden.– Trubaduren Bengt Sändh serverade den. Det gick bra. Den är inte speciellt giftig, försäkrar han. Det är dock inget han rekommenderar. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.

På en skala mellan ett och tio ger svampexperten Klas Jaederfeldt årets upplaga en halv poäng.
– Det har varit skitdåligt. Men det kan komma trattkantareller, vanliga kantareller och champinjoner bara det blir regn.

Svampsäsongen håller på tills snön täcker marken. Vi ger oss ut med honom i skogarna kring Järna, söder om Stockholm, för att leta – och en sämre ciceron kan man tänka sig. Man räknar med att det finns 6.000 svamparter i Sverige. De flesta av dem är pyttesmå eller syns nästan inte alls. Cirka 1.000 arter är sådana att man kan se och ta på dem. 200 till 250 av dem är ätliga. Klas Jaederfeldt är självlärd och räknar med att han kan runt 1.000 arter.

Plockat svamp har han gjort sedan han var grabb. Det fortsatte han med även när han var plattläggare. Men efter 33 år i yrket sa ryggen ifrån. Då fick han jobb som arkivarie på Naturhistoriska riksmuseets svampherbarium där han jobbade i 15 år.

– Det är mycket roligare att gå i skogen om man kan många sorter. Då behöver man inte bara leta efter kantarell, säger han och visar oss en trädgren där det växer en fläckticka som var rödlistad ett tag.

Listar hotade arter
Klas Jaederfeldt har skrivit en hel bok om svenska tickor, och satt i tio år med i den expertgrupp som bestämde vilka svamparter som skulle rödlistas, alltså klassas som utrotningshotade.

– Just nu finns det svamp i Skåne, Blekinge, i trakterna kring Umeå och runt Tierp söder om Gävle. Det finns också lite i den här typen av ängsmark.

På långt håll ser han den breda hatten på en stolt fjällskivling (god och ätlig) och en bit längre bort den lite klibbiga citrongula slemskivlingen (god och ätlig). Men mest hittar vi svampar som inte går att äta, men som är vackra eller intressanta ändå.

– Den här ska lukta skoaffär enligt handböckerna. Men jag vet inte. De an-ger ibland så konstiga luktbeskrivningar. Luktar hissolja läste jag om en svamp någonstans. Hissolja!

Nere vid stranden pekar han ut ett gäng små och oansenliga svampar. Toppslätskivlingar. Plockar man dem kan polisen ta en eftersom de innehåller en LSD-liknande substans som gör det förbjudet att inneha dem. Själv gillar han inte kantareller och Karl Johansvamp utan föredrar mandelriska och blomkålssvamp. För den som vill lära sig mer råder han att gå en svampkurs och lära in de tio till femton vanligaste sorterna. På studieförbunden kan man sedan lära sig femton till.

Skivornas färg viktig
Vi stannar till vid en röd flugsvamp som lyser vackert i ekbacken. Den är giftig, men inte dödlig. För att undvika de dödligt giftiga finns en grundregel för nybörjare: Plocka inte bruna svampar med bruna skivor och inte heller vita eller gröna med vita skivor. En av Klas Jaederfeldts höjdpunkter i svampskogen var när han hamnade framför en goliatmusseron, som inte minst japanerna är som galna efter.

– Jag dansade och tjoade och skrek ”Kom hit och titta” trots att det inte var en människa i närheten. Det var roligt.