ESTETIK. Roy Andersson, den fasta kamerans främste apostel. Aktuell med långfilmen Du levande.

Han ställer den i nån påver miljö, ett makalöst amatörskådespeleri sätter igång, och snart börjar scenen laddas med innebörder långt utöver sig själv.

Auran av ett sjavigt Sverige som inte finns längre och kanske aldrig funnits. En moralisk utmaning av bibliska dimensioner om att vi mänskor slutat se på varann och just därigenom slösar bort våra egna liv. En framtid som hotar att göra slut på allt – apokalypsen.

Allt detta tack vare den fasta kameran. Den står pall.

Sorgen över brödet
En annan enastående fast kamera är motsägelsefullt nog ofta rörlig! Likformigt följer den minut efter minut mänskor som jobbar inom livsmedelsindustrin i diverse EU-länder.

Nikolaus Geyrhalter har klippt ihop slakterier, hönserier, laxodlingar och växthus till en mekanisk balett fylld av död och moralisk avstängdhet – arbetsuppgifterna lika omänskliga som själva djurmördarteknologin.

Kanske bara en stilla gurkskörd längs snörräta gångar i ett modernt växthus. Man hinner tänka mycket under den tiden. Till exempel att himlen är ersatt av mjölkgrå plast.

Vårt dagliga bröd, premiär idag, är en film som nog får de flesta att reflektera över sina matvanor, grundligt. Det går nämligen inte att inte börja tänka på förintelselägren.

Och missa inte kulturministerns blamage så länge den visas offentligt! I ett slags förfilm TACKAR hon monopolföretaget SF för att de tar ett STORT ANSVAR genom att inte bara visa skitfilmer utan även den nya kvalitetsserien (tja…) Smultronstället.

Man får gå tillbaka till Friggebo sjungandes We shall overcome för att hitta ett liknande exempel på käck total omedvetenhet.

John Swedenmark
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören