Bild:

TJECKISK HÖST. Under kommunismen var nästan alla tjecker anslutna till facket.
– I dag är vi omkring 30 procent organiserade här och det är ändå en relativt hög siffra, berättar Pavel Meyer, klubbordförande på byggfirman Metrostav med närmare 4.000 anställda.

Byggfirmans huvudkontor är ljust och luftigt och kunde lika gärna ha legat i Stockholm. En leende fackklubbsordförande tar emot och ger oss firmans personaltidning.

– På baksidan har vi en egen liten facklig spalt, visar han.

Det tjeckiska byggnadsarbetarförbundet, Stavba, har cirka 36.000 medlemmar. Det sluter tvååriga centrala kollektivavtal, men själva lönenivåerna förhandlas årligen.

– Företag är privatägt och expanderar. I fjol fick vi 4,5 procent i centrala avtalet. Efter lokala varvet fick arbetarna runt 8 och ingenjörerna 7 procent i slutlig löneökning.

– Och eftersom inflationen var 3 procent är vi rätt nöjda, förklarar Pavel Meyer.

Nöjd med organisationsgraden är han dock inte.

– Det är ett stort problem, som delvis härrör från kommunisttiden, att tjeckerna i dag är så ovilliga att organisera sig. Även politiska partier drabbas av det.

Arbetarna på Metrostav tjänar i snitt motsvarande 8.200 svenska kronor i månaden och betalar kring 16 procent i skatt. Ingenjörerna tjänar i snitt motsvarande 13.700 kronor och betalar runt 27 procent i skatt. När vi ber fackklubbsordföranden räkna på hur regeringens nya reform påverkar, blir resultatet ungefär 350 svenska kronor mindre rent för arbetarna och 700 mer för ingenjörerna. Jan Polívka och Karel Ziegler jobbar båda på en av Metrostavs fabriker för tillverkning av byggmoduler, i östra Prag.

– Det blir dyrare att leva, fastslår Jan Polívka, som jobbat 15 år på företaget och hela tiden tillhört facket.

– Det här är knappast någon reform för oss som arbetar med våra händer, tillägger Karel Ziegler, som jobbat här fyra år och är oorganiserad.

När vi frågar om fackmedlemskapet, svarar Jan Polívka på ett ganska typiskt tjeckiskt sätt:

– De organiserar bra aktiviteter, till exempel rekreationsresor.

– Sedan, tillägger han, har ju facket i dag ett större inflytande än på den gamla tiden.

Karel Ziegler för sin del säger att han själv ordnar sina fritidsaktiviteter.

– Eftersom arbetsgivaren är bra, ser jag heller inga skäl att vara med i facket.

Fackklubbsordförande Pavel Meyer nickar igenkännande när vi redogör för argumenten.

– Vi skulle vilja ha större befogenheter. Fritidsaktiviteterna organiserar vi därför att det finns ett starkt tryck bland medlemmarna.

– Redan i dag är det dock skillnad på att vara medlem eller inte, exempelvis om man får problem på arbetsplatsen. Vi erbjuder ett bra rättsskydd, medan den som inte är medlem kan bli tvungen att gå till en privat jurist.
Om fem år, hur många medlemmar än ni då?

– Jag är realist, så låt oss hoppas att vi är 35 procent!

FAKTA: En av fyra är med i facket
Folkmängd: 10,3 miljoner.
Huvudstad: Prag (1,2 miljoner).
Yta: 78.870 kvadratkilometer (ungefär lika stort som Götaland).
Statschef: President Václav Klaus.
Statsminister: Mirek Topolánek, ODS.Regering: En koalition mellan högerpartiet ODS, mittenpartiet KDU-CSL samt de gröna, SZ.
Tillväxt: 6,0 procent (2006).
Arbetslöshet: 7,7 procent (februari 2007).

Läs också: artikeln "Tjeckien avskaffar välfärden", 28/9 2007

Sören Viktorsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktören