Facken hymlar med sitt kandidatstöd

John Edwards politiska program går hem bland fackligt aktiva. Men entusiasmen dämpas av tvivel. Kan han vinna när han ligger trea efter Hillary Clinton i opinionsmätningarna? Foto: M. Spencer/AP

Demokraternas presidentkandidater uppvaktar ivrigt de amerikanska fackföreningarna. Men facken drar sig för att ställa sig bakom en enskild kandidat i primärvalen.

Ledningen för USA:s näst största fackförening, SEIU, meddelade i början av veckan att den väntar med att ge sitt officiella stöd till någon av de demokratiska primärvalskandidaterna. Beskedet var ett bakslag för den före detta senatorn John Edwards. Uppbackning från SEIU – en synnerligen politiskt aktiv organisation med 1,9 miljoner medlemmar i en rad olika tjänstebranscher – är nämligen hett eftertraktat bland kandidaterna på den demokratiska kanten. Och John Edwards har satsat hårt på att vinna stöd i fackföreningsrörelsen.

– Jag har gått strejkvakt 200 gånger under de senaste två åren, sa han vid centralorganisationen AFL-CIO:s stora presidentvalsdebatt i Chicago.

Dämpas av tvivel
Hans politiska program går hem bland fackligt aktiva. Han kritiserar storföretagens girighet, lovar att införa allmän sjukförsäkring, ifrågasätter frihandelsavtal och talar om att återuppliva fackföreningsrörelsen. Men den fackliga entusiasmen dämpas av tvivel. Kan han vinna? Han ligger för tillfället hopplöst trea i opinionsmätningarna, långt efter ledande Hillary Clinton och Barack Obama.
Hillary Clinton har hittills fått uttalat stöd från flest fackföreningar. Men delar av fackföreningsrörelsen, i synnerhet industrifacken, är skeptiska till henne.

Frågetecknen kretsar kring hennes inställning till frihandel och utflyttningen av jobb. Hennes man Bill Clinton är kontroversiell eftersom han drev igenom frihandelsavtalet Nafta under sin presidentperiod. Splittringen märks i att de två fackliga federationerna har valt att avstå från att välja, och väntas ge sitt stöd till någon av kandidaterna först fram på senvintern. Både AFL-CIO och den två år gamla utbrytarfederationen Change To Win har därmed lämnat öppet för de enskilda facken att ställa sig bakom en kandidat i primärvalen.

– Det är ett drömfält i löntagarvänlighet. Raden av kandidater denna gång är mycket bättre ur arbetarsynvinkel än för fyra år sedan, säger Bruce Raynor, ordförande för hotell- och restaurangfacket, Unite Here.   

Rekordsatsning att vänta
Fackens avvaktande hållning beror också på erfarenheter från valkampanjen 2004. Då fick fackens två favoritkandidater kasta in handduken redan efter de första primärvalen. Något som fick många att ifrågasätta rörelsens politiska betydelse. Den amerikanska fackföreningsrörelsen organiserar numera bara tolv procent av arbetskraften. Men fackföreningarna är de enda organisationer som i valtider kan samla stora skaror av lokala kampanjarbetare till rent fotarbete. Missnöje med president Bush och opinionsläget bäddar för en rekordstor satsning i nästa års presidentval.

Centralorganisationen AFL-CIO har budgeterat över 50 miljoner dollar till kampanjen, en ökning med elva procent jämfört med förra valet. Dessutom väntas de enskilda facken satsa ytterligare 150 miljoner dollar. Pengar som till allra största delen kommer att gå till att mobilisera väljare.

FAKTA: 5 februari bra valdag
Delstaterna I USA väljer själva datum för primärvalet. Över 20 delstater har bestämt sig för tisdag den 5 februari. New Hampshire ska enligt sin egen lag vara först i landet med att hålla primärval. Presidenten väljs hösten 2008.