DOKUMENTÄRFILM. Hur fan ser hon ut i håret? En bit in i den nya dokumentärfilmen Ett hederligt arbete kommer jag på mig. Jag har tappat fokus på filmen. Jag följer en frisyr.

Ett hederligt arbete är en film om arbetare i Sverige. En frontlastare. En skutknackare. En badare. Flera fiskare. En virkesmätare. Två skogsarbetare. Ett hemtjänstbiträde. De porträtteras flyktigt. Deras arbetsplatser möter vi i korta, beskurna bilder. Det är vackert filmat och musiklagt – publiken förförs snarare än förstår. Vi kanske befinner oss en kilometer under jord, i en gruvåder i Kiruna. Men här borras det inte på djupet. Likt trålaren Astrid Marie glider filmen fram på ytan.

Därav mitt fokus. Det är fullt logiskt att jag sitter och tänker på frisyrer. Jag borde förfasas över filmens samtidighet, dess rädsla för tydlighet. Men jag trivs. Det är befriande att se ordinära människor på bioduken. Håret i spinn. Kläder på sniskan. Valkar och rollatorer. En uppsjö av dialekter. Enligt pr-materialet vill filmen föra oss till ”intressanta människor som annars kan vara svåra att hitta”. Det är inte sant. Vi finns överallt. Utom i just det massmediala kalejdoskopet.

Film: Ett hederligt arbete
Regi: Helena Nygren

Jesper Weithz
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören