I Sverige finns en bred politisk enighet om att arbetsmarknadens parter ska hantera konflikter på arbetsmarknaden utan politisk inblandning. Det har visat sig effektivt och det har skapat ett relativt rättvist system. Sverige har få konflikter på arbetsmarknaden.

Systemet har också till synes brett stöd. Den borgerliga regeringen säger i sin regeringsförklaring att den tänker avstå från försämringar av arbetsrättslagstiftningen. På EU-nivå talas det om att kopiera den svenska framgångsmodellen. Och det tas vanligen för självklart att socialdemokraterna försvarar detta system.

Nu hotas dock vår väl fungerande modell för konflikthantering. I höst skall EU:s domstol avgöra Vaxholmsfallet, där ett lettiskt företag ifrågasätter fackförbundet Byggnads rätt att hävda sina krav på kollektivavtal med stridsåtgärder.

Den svenska modellens öde har alltså fallit i händerna på ett antal jurister i EG-domstolen. Vänsterpartiet anser att det är stötande att en domstol kan sätta sig över den demokratiska processen och det svenska folkstyret. Men både borgare och socialdemokrater accepterar detta utan protester.

Facket och socialdemokraterna godtar EU-domstolens maktövertagande
Framför allt är det mycket förvånande att socialdemokratin och fackföreningsrörelsen så spakt godtar EG-domstolens maktövertagande på den svenska arbetsmarknaden.

Fallet går ut på att fackförbundet Byggnads satte det lettiska bolaget Laval un Partneri under blockad för att bolaget vägrade teckna svenska kollektivavtal. Laval menade att åtgärden utgjorde diskriminering, och hänvisade till att företaget hade kollektivavtal med de lettiska arbetarna. Dessa avtal ifrågasätts av de svenska fackförbunden.

Laval hävdade också att Sverige bryter mot EU:s regler genom att varken ha lagstadgad minimilön eller allmängiltigförklarade kollektivavtal. Det ska det finnas enligt ett EU-direktiv.

Byggnads menade att bolagets låga löner på 20-35 kronor i timmen och en arbetsvecka på 56 timmar utgjorde social dumpning. Facket ville ha lika villkor för utländska och inhemska arbetstagare.

Laval vände sig till Arbetsdomstolen, som förde frågan vidare till EG-domstolen. Domstolens kärnproblem är om Byggnads krav och åtgärder var proportionella eller inte. Skyddet för arbetstagarnas intressen ska vägas mot den fria rörligheten på EU:s inre marknad.

Minimilöner försämrar löntagarnas ställning
Domen kan få avgörande betydelse för den svenska arbetsmarknaden. Domstolen kan komma fram till att svensk lag diskriminerar utländsk arbetskraft och därmed strider mot EU-reglerna. Det skulle medföra att det krävs betydande ändringar i svenska lagar. Antingen behövs ett system med lagstadgad minimilön, eller ett institut som kan allmängiltigförklara kollektivavtal.

Detta skulle strida mot den tradition som råder idag: Parterna på arbetsmarknaden får komma överens om de villkor som skall gälla mellan dem, och staten håller sig i stort sett utanför.

Det finns gott om exempel som visar att minimilöner försämrar löntagarnas ställning. Lönerna har en tendens att krypa nedåt och klyftorna i samhället ökar.

Alternativet till ändrad lagstiftning är att göra ingenting. I ett så fall ligger arbetsmarknaden öppen för social dumpning och snedvridning av konkurrensen. Utländsk arbetskraft kan då arbeta i Sverige till i princip hur låga löner som helst.

Det finns all anledning att vara på sin vakt inför EU-domen
EG-domstolen kan mycket väl gå på Byggnads och Sveriges linje. Strejkrätten är en grundläggande rättighet i ett flertal länder inom EU, även i Lettland. Strejkrätten får stöd av stadgan om de grundläggande rättigheterna och av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966. Dessutom anser generaladvokaten i EG-domstolen att Sverige inte bryter mot EU:s regler. Inget är dock klart förrän domen faller, och det finns all anledning att vara på sin vakt.

Och även om EG-domstolen dömer till Byggnads och Sveriges fördel kvarstår faktum att det numera är denna domstol som bestämmer vad facken får och inte får göra. Med socialdemokraternas stillatigande medgivande.

Eva-Britt Svensson (v)
EU-parlamentariker
Skriv till debattredaktören