Hon väntar på nästa nedskärning

Vivi-Anne Limberg i november 2005. Foto: Stefan Jerrevång.

För två år sedan var hon med och lade ner Cloetta i Norrköping. Nu ska fabriken i Linköping dra ner och för Vivi-Anne Limberg kan det återigen bli aktuellt att lämna godisindustrin.

– Men tanken på att flytta fanns inte då och finns inte nu. Vi har ju barn, och ett litet jordbruk vid sidan av.

– I så fall får jag veckopendla, kanske skaffa en liten övernattningslägenhet där jag får jobb.

Väntad slutsats
Vivi-Anne Limberg, 53 år, är inte förvånad över forskningen som visar att män klarar sig bra om de byter hemort när jobbet försvinner.

– Killarna som är 55 och uppåt är ju fortfarande attraktiva på arbetsmarknaden, säger hon. Men även om vi tjejer får jobb i butiker eller vården så är det mycket svårare att få upp lönen där…

Själv bestämde hon sig till slut att följa med Cloetta till Linköping när Norrköpingsfabriken lade ner, och har pendlat åtta mil om dagen sedan dess. Men nu när det är nya nerdragningar på gång har hon lyssnat med både städföretag och matbespisningar om framtida möjligheter.

Jobb en nödvändighet
– Om jag går med i ett omställningsprojekt får jag hjälp och kanske någon utbildning under ett år, funderar hon. Men sedan måste jag ju ha ett jobb.

På skoj har Vivi-Anne Limberg och maken Enno pratat om att vända åter till hans forna hemland Estland om båda skulle förlora sina jobb i Östergötland.

– Men yngsta dottern går i åttan, så det blir inte verklighet.

Läs också: artikeln "Jobbflytt präglas av kön" 24/9 2007