I veckan firade regeringen ettårsjubileum med tjo och tjim. På Norrmalmstorg i Stockholm framträdde de fyra partiledarna i ett myller av orangefärgade ballonger.

Förbipasserade noterade tillställningen med en gäspning. Ballongdansarna hade inte så mycket att visa upp. Den borgerliga alliansenhar ett år efter sitt makttillräde i stort betat av det program den gick till val på.

Genomförandet har tagit på krafterna, trots att statskassan är överfull. Tydligt är ju att fasaden av enighet som alliansen visade upp i valrörelsen har fått sina törnar. Skvallret från kanslihuset vittnar om att många ärenden utlöser hårda inre maktstrider.

Dubbelt upp mot löfte
Folkpartiet har tvingas acceptera större försämringar i sjukförsäkringen än man velat ha. Hur vårdnasbidraget ska betalas är ännu oklart. Schabblet med fastighetsskatten har retat upp de boende. Nu ryktas till och med att den nya boendeskatten ska bli 6.000 kronor, dubbelt så mycket som kristdemokraterna lovade i valrörelsen.

Jobbavdraget har inte blivit den succé regeringen hoppats på. Det är inte så underligt. Folk ser ju att skattesänkningen äts upp av avgiftshöjningar på a-kassa, sjukvård, kollektivtrafik och andra samhällstjänster. För det första regeringsåret hade alliansen ett mödosamt hopsnickrat kompromissprogram. Men för de kommande tre åren saknar den kompass. Villrådigheten om hur stora framtidsfrågor ska hanteras är påtaglig.

Rådvill regering
Tricksandet med koldioxidskatten på bensin avslöjar med pinsam tydlighet att regeringen saknar en genomtänkt miljö- och energipolitik. Andra utestående frågor är socialförsäkringarnas finansiering, bostadsbyggandet och behovet investeringar i infrastrukturen.

På alla dessa områden är regeringen rådvill. Istället för att investera för framtiden ägnar sig näringsministern åt att försnilla offentlig egendom. Alliansen firar ett år vid makten med ballongdans. Skådespelet piggade kanske upp dem själva, men väljarna är inte lika lättroade.