Långt farväl till fabriken

– Chansen är inte så stor att vi får behålla jobben, men enda vägen går via fackliga förhandlingar, säger Hampus Wetterström, som är lagledare för en skiftgrupp. Han berättar att han inte tänkt på något annat än nedläggningen den senaste tiden. Foto: Paul Madej/Scanpix.

Maria Kronholms tolvåriga dotter började gråta när mamma berättade att gummi­fabriken ska lägga ner och att hon blir av med sitt jobb.

– Det känns som jag vill gå ut och skrika för att få folk att vakna – vakna och förstå vad de där gubbarna i företagsledningen håller på med, säger Maria Kronholm.

Sedan nästan fem år arbetar hon på Trelleborgskoncernens fabrik i Mörbylånga på Öland. För drygt två veckor sedan fick de anställda besked om att hela produktionen ska flyttas till Forsheda utanför Värnamo och till Trelleborgs fabrik på Ösel i Estland. Om ungefär ett år ska allt vara borta från Mörbylånga. 110 personer förlorar sina jobb.

Nybliven husägare
Maria Kronholm har varit arg och ledsen sedan nedläggningsbeskedet kom. Hon vill kämpa för att behålla sitt jobb, men vet inte riktigt vad hon ska göra.

– Det är helsjukt. Kostnaderna skyller företaget på, men vi har inga höga löner och snart är de i Estland ifatt oss. Ska fabriken flytta igen då, frågar sig Maria Kronholm, som är efterarbetare och tjänar 17.000 kronor i månaden.

Hon kan inte tänka sig att flytta. Familjen har nyligen köpt hus. De två barnen har sin skola och hennes man har fast jobb.

I fabriken i Mörbylånga tillverkas gummidetaljer – mest till Volvos och Scanias lastbilar, dessutom används en del till pumpar och lite till tvättmaskiner. De flesta anställda går tvåskift, och med ob-ersättningen ligger deras löner på mellan 19.000 och 20.000 kronor i månaden.

Fem nyanställda
Företagets beslut är svårt att ta till sig för de allra flesta. Fabriken går med vinst. Många arbetar övertid på fredagskvällar och på lördagar. Veckorna före nedläggningsbeskedet anställdes fem personer. Den siste av dem började samma dag som koncernledningen meddelade sitt beslut.

– Vi förbereder oss för framtiden och för att långsiktigt stärka vår konkurrenskraft. Det har inget att göra med hur fabriken går i dag, säger Dahn Emanuelsson, divisionschef hos Trelleborg.

Han berättar att en dryg tredjedel av tillverkningen i Mörbylånga ska flyttas till Estland där konkurrenskraften är betydligt bättre. Lönekostnaderna är en knapp fjärdedel jämfört med på Öland.

Solveig Bäckström, som är maskin­operatör och arbetar i en gummipress, berättar att arbetslusten inte varit särskilt stor de senaste veckorna. I början efter beskedet blev det inget gjort alls. Alla gick runt och pratade med varandra. Det sägs att produktionen halverats.

Morotspeng
Nu tar Trelleborg in ett bemanningsföretag för att klara tillverkningen, och en ”morotspeng” är på gång. Det är några tusen extra i månaden till de anställda för att få produktionen att fungera.

– Nedläggningen är hemsk. Jag kunde inte ens tänka en sådan tanke, säger Solveig Bäckström.

Hon är snart 60 år och tror att det gör det svårt för henne att hitta nytt jobb. I början på veckan fanns fyra lediga jobb i Mörbylånga på arbetsförmedlingens platsbank.

För kommunen betyder flytten att de sista industrijobben försvinner. Sockerbruket lade ner på 1990-talet, och det moderata kommunalrådet Kent Ingvarsson konstaterar att Trelleborgsflytten spär på pessimismen:

– Man kan fundera på vilka grunderna är för nedläggningen. Arbetskraften är stabil. Frånvaron låg och kvaliteten på produktionen är hög, säger kommunalrådet.

Han säger att han är mån om att bidra med det kommunen kan, och då tänker han sig att försöka vara med för att få Trelleborg att ändra sig. Om inte det går ska kommunen försöka ta hand om dem som blir arbetslösa, och kanske det går att ordna pendlingsmöjligheter till Kalmar.

Osäker framtid
Mörbylånga är ödsligt och regnigt en septemberdag ett par veckor efter beskedet från Trelleborg. Bara några få är ute, och de handlar. Bert Axelsson är på ICA Nära med Alexander och Robin, åtta och fem år. Han säger att det inte kommer att finnas något kvar på södra Öland efter nedläggningen.

Själv funderar han på barnens framtid. Kanske kommer det inte att finnas jobb för Alexander och Robin på
Öland.

– Men man vet aldrig. Jobb kanske finns inom turismen, säger han.

Jeanette Köhlström kommer ut från en klädaffär med hunden Nutte. Hon är timvikarie på ett äldreboende i Mörbylånga och säger att det i dag inte finns några jobb – vare sig man har utbildning eller inte.  Och det kommer inte att bli bättre när 110 personer till blir arbetslösa.

– Jag tänker inte flytta. Jag hör hemma här med min släkt och mina vänner, säger hon.

Svårt besked
Även klubbstyrelsen på gummifabriken är chockad över nedläggningen och flytten:

– Det hade varit lättare att acceptera om fabriken gått dåligt, säger Christer Karlsson.

– Vinst räcker tydligen inte. Det gäller bara att göra aktieägarna nöjda, säger vice ordförande Berit Petersson.

Klubbstyrelsen har fått underlag för företagets beslut. Det har inte ökat förståelsen.

– Det är så dåligt att det inte är sant. En del av siffrorna är bara ungefärliga och jag får inga ordentliga svar på mina frågor, säger ordförande Per-Einar Tuvesson.

Berit Petersson förklarar att det nu är tid att kämpa för gummifabriken. Hon vill inte närmare berätta vad som är på gång – då skulle överraskningseffekten gå förlorad. Det end
a hon vill säga är att IF Metalls ordförande Stefan Löfven ska komma till en manifestation utanför fabriken.

Inget hopp
Klubbstyrelsen har också sett till att en löntagarkonsult ska se över Trelleborgs beslut. Där hoppas styrelsen få argument för att ha kvar fabriken.

Trelleborgs Dahn Emanuelsson ger dock inte de anställda något hopp. Han förklarar att företaget kommer att följa lagar och bestämmelser. Han tillägger:

– Jag har mycket svårt att se att vi skulle ändra vårt beslut.

FAKTA:
Det är ovanligt att jobb flyttas från Sverige till andra länder – åtminstone enligt den statistik som finns. Enligt Ams flyttade 1.200 jobb från Sverige under 2005 och 2006. Hittills i år har ingen varslats om uppsägning för att produktionen ska till annat land. Ams uppgifter kommer från den egna varselstatistiken. Det är dock frivilligt för företagen att berätta om skälen bakom varslen. En annan osäkerhet i varselstatistiken är att bara 20 till 30 procent av de varslade till slut förlorar sina jobb.

Institutet för tillväxtpolitiska studier uppskattar att antalet jobb som flyttade utomlands var i storleksordning 4.000 år 2005 och runt 2.500 året efter. Det grundar sina uppgifter på Ams statistik och på uppgifter från medierna.