Han springer från ekorrhjulet
 |
| Björn Suneson har nått Virgzinia, den sista av de tio delstater han korsar på sin 500-milalöpning genom USA. Foto: Anders Eld. |
Sökandet efter en frihet från arbetets krav driver honom att springa tvärs över hela USA. I dagarna väntas Björn Suneson nå målet i Virginia Beach på den amerikanska östkusten.
– Det här är friheten för mig. När du jobbar är det alltid någon annan som bestämmer. Det är ju det som är något av förbannelsen i att vara anställd. Men i löpningen är allt oerhört fritt, säger Björn Suneson.
Till vardags är han ekonomireporter på Svenska Dagbladet. Men de senaste månaderna har han varit långt borta från redaktionen i Stockholm. Björn Suneson började sitt löpäventyr på den amerikanska västkusten i juni. Sträckan han då hade framför sig mäter närmare 500 mil. Från staden Florence i Oregon till Virginia Beach i öst.
Han har sprungit varenda dag sedan starten. Inte en enda vilodag har det blivit. Han avverkar mellan fem och sex mil om dagen.
 |
Tionde och sista
När LO-Tidningen möter Björn har han varit ute i 89 dagar. Han har ungefär en vecka kvar att springa.
Staden han har stannat i för att övernatta är Harrisonburg, Virginia. Han har nått den sista av ruttens tio delstater.
– Uppriktigt sagt kunde det vara nog nu. Givetvis måste jag fullfölja, men det är en onödigt lång distans. Det kommer jag givetvis inte tycka när jag kommit i mål, men just nu känner jag att det räcker, säger Björn.
Allt pekar mot att han når målet – och då blir han andra svensken i historien att springa från kust till kust i USA. Rune Larsson fullgjorde bedriften för några år sedan.
Inget lull-lull
Internationellt sett har det knappt 200 personer klarat av det. Men de två svenskarna sällar sig till en särskild kategori kust-till-kust-löpare. De som gör det på egen hand utan följebil.
– Att vara ensamlöpare är ett heltidsjobb. Att göra det med följebil är ett halvtidsjobb, säger Björn Suneson.
– Problemet för mig är inte löpningen, utan logistiken och allt runtomkring. Det kan vara svårt att hitta motell som ligger på rätt avstånd från starten, och när jag kommer fram kan de vara fullbokade. Men jag skulle inte vilja ha en följebil. Det hela hade blivit en helt annan grej då.
Enligt honom är den svåraste utmaningen inte det som många tror, att fysiskt klara att springa så långt. Utan det svåra är den mentala pressen. Att kunna stå ut dag efter dag. Det är det som avgör om en person kan klara det, hävdar han.
– Jag har inte haft tanken på att lägga av. Det har funnits tillfällen när det inte varit roligt, men aldrig lägga av. Det som skulle kunna stoppa mig är en skada, inte att det är tråkigt.
Njutning att närma sig
Ett av de största glädjeämnena som Björn Suneson funnit under löpningen är vetskapen om att hans 59-åriga kropp klarar den fysiska påfrestningen. Ansiktet lyser upp när han beskriver känslan att varje kväll kunna skriva ner den sträcka han sprungit under dagen, och se på kartan hur han närmar sig målet.
– Det ger mig ett enormt självförtroende. Inte bara i idrott, utan även i andra sammanhang. Jag kommer att kunna leva på det här hela livet. Att sätta upp stora mål och sedan nå dem ger en enorm tillfredställelse.
De allra jobbigaste ögonblicken under sommarens långlöpning är de allra sista kilometerna fram till ett motell. Värst känns det kvällar då han inte hinner fram innan mörkret faller.
– Då känner man sig ensam och liten. Inga bilar stannar när det är mörkt. Då först kan jag undra – varför gör jag det här? avslöjar Björn Suneson.
Gott om tid att tänka
Han berättar om tankarna som far genom huvudet under de många och långa timmar som han tillbringar ensam längs de amerikanska vägarna.
– När jag springer har jag en tanke, och det är att komma fram och nå dagens mål. Tankarna blir ofta ett jäkla räknande på hur långt det är kvar. Det låter trist, men så är det.
– Jag tänker inte på jobbet när jag springer här i USA. Det gör jag väldigt mycket hemma. Men här känns det inte så angeläget. Det är nog det som är friheten – att inte vara i ekorrhjulet, säger Björn Suneson.
FAKTA: Björn Suneson
Ålder: 59 år.
Jobb: Ekonomireporter på Svenska Dagbladet.
Familj: Hustrun Sophia Ahlner och fem barn.
Tidigare långlöpningar: Sommaren 2005 från Chicago till New Orleans. Året därpå Stockholm–Kramfors. Utöver detta 55 maratonlopp.
Valet av USA: ”USA är världens bästa land att springa i. Befolkningen är uppmuntrande, landet har ett härligt klimat och är relativt billigt. Dessutom finns det mängder av motell som innebär goda övernattningsmöjligheter.”
Övrigt: Björn Suneson har under hela Amerikalöpningen skrivit dagliga rapporter på sin egen hemsida.
