2007 års avtalsrörelsen slutspurtar – LO-Tidningen summerar glädjeämnen och besvikelser.

Årets genombrott: Jämställdhetspotten. LO-förbundens metod att minska löneskillnaderna mellan manliga och kvinnliga branscher fick sitt genombrott när Handels skrev avtal, som innebär att butiks- och lageranställda får industrinormen plus jämställdhetspott i lönepåslag.

Årets magplask nr. 1: Gruvarbetarnas krav på 4.000 kr. Det höga generella lönekravet krympte till en lika fördelning av det centrala påslaget (792 kronor) plus bergarbetartillägg (en tusenlapp) och dagtidstillägg (500 kronor) till vissa grupper.

Årets magplask nr. 2: Svenskt Näringslivs försök att stoppa Svensk Handels avtal med facket. Trots hotfulla ord om stadgebrott och böter för arbetsgivarorganisationen Svensk Handel tvingades arbetsgivarnas centralorganisation acceptera att handelsavtalet hamnade på en högre nivå än industrin.

Årets gilla läget: Skogsindustriernas Marie S. Arwidsson efter uppgörelsen med Pappers. Trots att slutbudet från de opartiska ordförandena enbart ändrades till fackets fördel var arbetsgivarnas vd översvallande glad över uppgörelsen.

Årets framtidssatsning: Öppningsklausuler (möjligheter att göra lokala avsteg från kollektivavtalet) som arbetsgivarna i Teknikföretagen argumenterade starkt för innan förhandlingarna började, men som sedan egentligen inte var någon viktig del av diskussionerna. Någon form av öppningsklausuler lär återkomma i nästa avtalsrörelse.

Årets kvinnomotståndare: Kommun- och landstingspolitikerna som är fientliga till en ökning av lägstalönerna. Kommunal mötte hårt motstånd från arbetsgivarna och blev det fack som lyckades sämst med kravet
på höjda lägstalöner.

Årets hårdaste arbetsgivare: SAS som hävdade att personalens krav på mat- och kisspaus var ett hot mot företagets existens.

Årets medlare:  Benne Lantz som lades in på sjukhus direkt efter att han hade rott teknikavtalet i land.
Arbetsgivarna i EIO och fackets förhandlare i Elektrikerförbundet. De inte alls var glada när avtalet hade slutits utan fortsatte gräla om den nya avgiften för facklig verksamhet.

Årets fackliga favorit: Svensk Handels vd Dag Klackenberg, arbetsgivarrepresentanten som gick mot industrins arbetsgivarföreträdare och skrev på ett avtal med jämställdhetspott.

Årets inom normen: Tvättavtalet. När avtalet skrivits under hävdade både fack och arbetsgivare att det låg inom industrinormen på 10,2 procent, vilket inte alls stämmer. Under treårsperioden ger tvättavtalet i stället 14,2 procent, varav 0,4 procent går till pensionerna. Inget annat avtal har ett högre procentuellt påslag.

Årets mumlare: Svenskt Näringslivs Jan-Peter Duker och Kommunals Håkan Pettersson. Till skillnad från i stort sett alla andra företrädare för fack och arbetsgivare var de båda ytterst ovilliga att dela med sig av sina uppfattningar.

Årets fackliga diskussion: Jämställdhetspotten ställd mot kraftiga höjningar av lägsta löner. SAS som hävdade att personalens krav på mat- och kisspaus var ett hot mot företagets existens.

Årets hårdaste konflikter: Gruvstrejken och kabin-strejken.

Årets förhandlare: IF Metalls Leif Ohlsson och Gruvarbetsgivarnas Bengt Huldt som med hjälp av en teknikalitet fick LKAB tillbaka till förhandlingsbordet och på så vis fick slut på gruvstrejken.

Årets arbetsgivardiskussion: Varför kunde vi inte hålla ihop?

Årets mest väntade: Teknikavtalet skrevs under först och har varit vägledande för de andra avtalen.

Årets fackliga nytänkande: Industrifacken accepterar att de kvinnodominerade facken får större procentuella påslag i de centrala avtalen.

Årets mest uppmärksammande konflikt i medierna: Journalistförbundet mot Tidningsutgivarna.

Årets nya proletärer: De kabinanställda på SAS.

Årets lösta stridsfråga: Byggnads släpper sin granskningsavgift, vilket medför både högre avgift för medlemmarna och att runt en femtedel av lokalombudsmännen förlorar sina jobb. Å andra sidan fick Byggnads igenom sitt förhandlingssystem, och den tidigare avgiften betalas ut som lön.

Årets grinollar: Arbetsgivarna i EIO och fackets förhandlare i Elektrikerförbundet. De inte alls var glada när avtalet hade slutits utan fortsatte gräla om den nya avgiften för facklig verksamhet.