Arbetaren som blev besatt av konsten

En konstvetare har jämfört Johan Ahbäcks konst med den franske målaren Jean-Francois Millet och den tyska expressionisten Käthe Kollwitz. Efter Konstakademien lät han bli att försöka göra karriär i Stockholm och reste hem till Smedjebacken igen. Foto: Dalarnas museum.

Han sa själv att han under hela sitt liv sökt efter arbetets svarta hänsynslösa själ. Och när arbetarna på valsverket tyckte att hans teckningar av dem var fula förlorade han en dag tålamodet. Han strök ut allt på tavlan och målade hela arbetslaget uppklätt i frack och lackskor med en blomma i knapphålet.
 
Han som sökte hette Johan Ahlbäck, son till en valsarbetare i Smedjebacken i Dalarna. Hans begåvning och ohejdbara drift att måla och teckna gjorde honom till en unik klassresenär: Efter 16 år på valsverket bröt han upp, for till Stockholm, kom in på Konstakademien och blev en etablerad konstnär.

Nu i helgen anordnas till hans minne Ahlbäckdagarna i Smedjebacken där konstnärer, historiker och författare berättar hur gruvan och gruvarbetet speglas i konst och litteratur. Han föddes 1895 och uppväxten i Smedjebacken präglades av arbetsförhållanden och en fattigdom som det är svårt att föreställa sig i dag.

En gudagåva
”Barnen var en gåva från Gud. Föräldrar hade ingen del i dem annat än deras vård under de första åren. Vid sex års ålder var de redo att börja sitt långa dagsverk, patroner och bruksherrar till glädje och fromma, billig och trägen arbetskraft”, skrev han i efterlämnade anteckningar.

Han började arbeta på valsverket när han var åtta. När han var 17 var kroppen helt nedsliten och brukets läkare uppmanade honom att sluta omedelbart. Men något annat arbete fanns inte.

Tidigt började han teckna, och av en moster som bodde i Stockholm fick han en ask färgkritor när han var fem. Att teckna och måla blev en besatthet. I valsverket fanns blankslitna vågar. På dem tecknade han med kritor som användes för att pricka av vikten. När en bild nötts bort, gjorde han en ny.

Tog chansen
Han tog en Hermodskurs i landskapsmålning och fick teckningar publicerade i tidningen Såningsmannen. Nästan uteslutande tecknade han kroppar i rörelse, arbetare i valsverket. När han var några och 20 kom en ”riktig” konstnär som gått på Konstakademien till Smedjebacken. Eftersom Johan Ahlbäck jobbade nattskift var han ledig på dagarna, sökte upp konstnären och bjöd hem honom för att visa sina teckningar.

”Han gick med mig dit tillsammans med sin fru och han sa:
– Ni ska in på akademien.
– Jag? sa jag.
– Ja, det ska ni. Här är adressen”, berättar han i en bandupptagning.

Verkmästaren gav honom en veckas semester så han kunde åka till Stockholm – där han mycket riktigt kom in på Konstakademien efter att först ha gått på Carl Wilhelmsons konstskola. Det var framför allt hans förmåga att teckna rörelse i figurerna som imponerade. Intresset för kroppar fick han redan när han arbetade som åttaåring i valsverket. Han mindes kropparna och rörelserna.

Ovanlig häst

Han berättar om ett tillfälle då han visade en serie teckningar av hästar för en av sina lärare på Konstakademien.
” – Jag har aldrig sett en häst ritad så, sa han. Hur kan ni?
– Det är jag som är hästen. Det är min inlevelse.”

På 1930-talet flyttade han tillbaka till Smedjebacken. Där blev han mer eller mindre mobbad, inte minst av sina före detta arbetskamrater som tyckte att det han gjorde var skräp och att det inte var riktigt arbete han ägnade sig åt i ateljén. Det tog honom mycket hårt.

För att hjälpa honom skrev konstvetaren Sixten Rönnow en mycket berömmande artikel om hans konst – i Metallarbetaren så att arbetarna på valsverket skulle läsa. Det gjorde de. Mobbningen upphörde.

– Den artikeln räddade nästan livet på honom, enligt Örjan Hamrin på  som varit med om att skriva Johan Ahlbäcks biografi.

FAKTA: Ahlbäckdagarna
I år har dagarna temat Gruvan och dess människor och hålls detta veckoslut i Smedjebackens Folkets Hus. Ett par programpunkter:

Fredag:
Gruvans berättelser. Med professor Lars Furuland och författaren Ann-Charlotte Alvefors.

Lördag:
En gruva i kameraögat. Om fotografen Lennart Nilssons dokumentation av nedläggningen av Grängesbergs gruvor 1952. Johan Ahlbäck avled 1973. Hans ateljé i Smedjebacken i Dalarna är öppen för besökare.