Arbetarna som kom igen

Uddevalla den 4 februari 1986. Varvsarbetarna tittar på när den sista hamnkranen rivs. Foto: Tommy Svensson

15 år efter Uddevallavarvets stängning hade fler av de uppsagda varvsarbetarna jobb jämfört med andra som blivit arbetslösa efter en nedläggning. De omfattande åtgärderna fick positiva effekter på lång sikt.

Nedläggningen av Uddevallavarvet och de stora personalneddragningarna vid LKAB under första halvan av 1980-talet slog ned som en bomb på arbetsmarknaden. Särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder sattes in för att hjälpa de tusentals som blev arbetslösa.

Nationalekonomen Henry Ohlsson vid Uppsala Universitet har tillsammans med irländaren Donald Storrie undersökt hur det gick för varvs- och gruvarbetarna. Deras öden jämförs med alla som förlorade sina jobb till följd av nedläggningar under åren 1987 och 1988. Den senare gruppen fick bara ta del av den vanliga arbetsmarknadspolitiken.

Slående resultat
Tidigare LKAB- och Uddevallavarvsanställda har lyckats påtagligt bättre. 1999 har fler av dem en anställning, och de tjänar mer än andra som förlorat sina jobb efter nedläggning.

En kartläggning av femtonårsperioden visar svängningar över tiden. De första åren efter neddragningarna är gruv- och varvsarbetarna inte mer lyckosamma än andra. Men från slutet på 1980-talet och framåt drar de tidigare LKAB- och Uddevallavarvsarbetarna ifrån övriga och uppvisar en betydligt bättre utveckling. 

– Det som kännetecknar de särskilda insatserna i Malmfälten och Uddevalla var en mycket bredare inriktning på åtgärderna som erbjöds arbetarna där, jämfört med den traditionella arbetsmarknadspolitiken, säger Henry Ohlsson.

Fria händer
1.800 anställda miste sina jobb vid LKAB i Kiruna, Malmberget och Svappavaara 1983. Personalneddragningarna fick den socialdemokratiska regeringen att inrätta Malmfältsdelegationen. Med anslag på 170.000 kronor för varje uppsagd anställd och ovanligt fria händer kunde delegationen erbjuda omfattande utbildningsinsatser och jobbskapande åtgärder.

När Uddevallavarvet lades ned två år senare, och över 2 100 personer förlorade jobbet, gick regeringen ännu längre.

– Både mätt i pengar och åtgärdernas omfattning var Uddevallapaketet det mest ambitiösa åtgärdsprogram som någonsin satts in vid en enskild nedläggning i Sverige, säger Henry Ohlsson.

Lockade Volvo
I paketet ingick förutom ovanligt omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder även ett motorvägsbygge och särskilda skattelättnader för att få Volvo att bygga en bilfabrik på det gamla varvsområdet.

Förklaringen till den goda sysselsättningsutvecklingen efter de särskilda åtgärderna finner ekonomerna i utbildningsinsatserna.

Arbetarna i Uddevalla och Malmfälten ökade sin formella utbildning mer än andra. Före nedläggningen saknade mer än hälften vid Uddevallavarvet avslutad gymnasieutbildning. I slutet på 1980-talet var denna siffra nästan halverad. 

– Våra resultat visar att det finns mycket att vinna på generella utbildningssatsningar. Att det är ökningen i gymnasiekompetens som ligger bakom den goda utvecklingen förklarar varför det tar tid innan effekterna av de särskilda insatserna syns.

FAKTA: Uddevallavarvet öppnade 1946
Uddevallavarvet var i slutet på 1950-talet det tredje största skeppsvarvet i världen, med mer än 3.700 anställda. Produktionen var inriktad på stora oljetankers. Oljekriserna under 1970- och 80-talen innebar början på slutet för Uddevallavarvet. Nedläggningsbeslutet i december 1984 markerade slutet på den svenska varvseran.