Mitt under journalistkonflikten publicerade den outtröttlige massmedieforskaren  Karl Erik Gustafsson sin årliga rapport ”Dagspressens ekonomi”, den trettioförsta i ordningen.

De hårda tagen mellan journalistförbundet och tidningsutgivarna i årets avtalsrörelse framstår efter en genomläsning av rapporten i förklarad dager.

Efter ha granskat årsboksluten från ett hundratal dagspressföretag konstaterar Karl Erik Gustafsson att aldrig förr har så många tidningar redovisat rekordresultat. Det är i stort sett bara den borgerliga Stockholmspressen som visar dåliga siffror.

De stora borgerliga landsortstidningarna har däremot strålande affärer. För Anderkoncernen med Nya Wermlands-Tidningen i spetsen var vinstmarginalen drygt femtio procent. Av två intjänade kronor utgjorde alltså en krona ren vinst!

De goda vinsterna förklaras till stor del av att dagstidningarna på landsbygden för det mesta är monopolföretag. De behöver inte konkurrera om läsare och annonsörer.

Låga journalistlöner höjer vinsten
Men de goda resultaten förklaras även av att journalisterna ute i landet är förhållandevis lågt betalda. Löneskillnaden mellan en landsortsjournalist och en storstadsjournalist kan uppgå till tiotusentals kronor i månaden.

Också här spelar monopolställningen in. Den alternativa arbetsmarknaden för journalister i landsorten är begränsad. Om de vill behålla arbetet tvingas de nöja sig med den lön tidningsägaren erbjuder.

Och frikostigheten på den kanten har varit måttlig. Många journalister, även de med lång yrkeserfarenhet, har i de senaste avtalsrörelserna bara fått blygsamma lönepåslag.

Liksom inom de flesta TCO-förbund är lönesättningen för journalister individuell.  I de centrala avtalen har angetts en lokal pott, men eftersom det är arbetsgivaren som i sista hand bestämmer hur potten ska fördelas har utfallet för individerna blivit högst olika – löneskillnaderna mellan anställda har ökat.

I årets avtalsrörelse krigade journalistförbundet för ett kraftigt låglönelyft och för de journalister som trots lång yrkeserfarenhet fastnat på en låg nivå.

Arbetsgivarna bjöd i det längsta hårdnackat motstånd men gav efter inför hotet om storkonflikt.

Inget utrymme för arbetsgivarna att smita från första årets låglönesatsning
För första avtalsåret blev resultatet ett gammaldags centralt avtal som exakt anger hur mycket lönen ska höjas för varje journalist. Något utrymme för arbetsgivarna att smita från första årets låglönesatsning finns inte.

Orsaken till centraliseringen är förstås de dystra erfarenheterna av lokala potter och individuell lönesättning. Utan strama riktlinjer i de centrala avtalen blir lönesättningen ofta godtycklig och orättvis.

Det är en insikt som länge funnits inom LO-förbunden. Nu har den även journalisförbundet tagit den till sig. Kommer fler TCO-förbund att ta efter?