VÄLFÄRDSSTATEN. I början av året antog 26 europeiska fackliga organisationer inom nätverket för ett Socialt Europa (FSE) ett manifest. Tyska IG Metall, finska LO, holländska FNV och svenska Transport var drivande. Nu har manifestets tankegångar också resulterat i en bok, En ny maktbalans – om välfärdsstatens överlevnad i globaliseringens tid, av den tidigare LO-utredaren Ingemar Lindberg.

Redan i manifestets och bokens ansats lyfts den ideologiska blicken långt över den vardagliga dagspolitiken. Den historiebeskrivning som presenteras är explosiv:

Under perioden efter andra världskriget formerades en social pakt mellan arbete och kapital, med framväxten av välfärdsstaten som viktigaste kännetecken. Välfärdsstaten blev mest utvecklad i Nordeuropa, men offentlig omsorg och fredlig samexistens mellan arbete och kapital blev ett signum för hela Västeuropa.

Den sociala paktens era skulle dock komma att brytas – och det var kapitalet och den nyliberala högern som valde att lämna samförståndet. Med Margret Thatchers och Ronald Reagans politik åren kring 1980 stod det klart att relationen mellan arbete och kapital hade förskjutits.

En förändrad spelplan
Den kapitalistiska offensiven mötte förvånansvärt lite motstånd. Enligt det fackliga manifestet togs arbetarrörelsen på sängen och inom de fackliga organisationerna hade ”en avradikalisering ägt rum under det sociala kontraktets era”.

Lindberg går ännu längre och menar att fackföreningsrörelsen tänkande än idag styrs av erfarenheterna från den sociala paktens tid.

Den politiska slutsatsen blir att den europeiska fackföreningsrörelsen måste mobilisera för att återupprätta ett anständigt socialt kontrakt.

Men det vore förhastat att snegla tillbaka på den tidigare epoken. Globaliseringen har förändrat spelplanen.

För att tämja kapitalet krävs mer av globala regelverk och inte minst en starkare internationell facklig samordning. Lindberg pekar särskilt på behovet av att förhindra underbudskonkurrens mellan arbetare i Europa.

Defensivt
Analysen innehåller med nödvändighet punkter som kan ifrågasättas. När penseldragen är grova blir generaliseringarna oundvikliga.

Det kan exempelvis diskuteras om de sociala pakterna i Västeuropa verkligen var så lika. I länder som Spanien och Portugal rådde diktatur fram till mitten av 1970-talet och arbetarklassens inflytande var marginaliserat.
 
Det finns också vissa skiljelinjer mellan manifestet och Lindberg.

Medan manifestet betonar att EU måste bygga ett system för socialt skydd menar Lindberg att länderna medvetet har valt olika välfärdsmodeller och att en harmonisering skulle skapa en alltför stark maktkoncentration.

Dessa reservationer till trots är den gemensamma analysen ändå slagkraftig. Den har också väckt gehör inom breda fackliga lager i Europa.

Flera konkreta krav står också i samklang med tankegångarna. Hit hör europeiska protester mot växande klassklyftor, nedskärningar av offentlig välfärd och urholkning av arbetsrätt, men också demonstrationerna mot Bolkesteins förslag till tjänstedirektiv inom EU.

Den ideologiska ribbhöjden i manifestet och Lindbergs resonemang utgör i sig en bekräftelse av själva budskapet.

Den som läser med fackföreningsrörelsens tidigare program i minnet slås av innehållets defensiva karaktär.

Borta är drömmarna om ett klasslöst samhälle. Istället ska fackföreningsrörelsen mobilisera för att återupprätta en övergiven klasskompromiss.

Vem kan säga annat än att kapitalet flyttat fram sina positioner?

Bok: En ny maktbalans – om välfärdsstatens överlevnad i globaliseringens tid
Författare: Ingemar Lindberg
Förlag: Premiss

Klicka här för att läsa om andra böcker utgivna av Charles och Elin Lindleys stiftelse.

Klicka här för att ladda hem manifestet på svenska (Word)

Klicka här för att läsa manifestets slutkläm.

Mats Wingborg

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören