Den nya pensionsöverenskommelsen mellan regeringen och fackförbunden i Italien är inte den succé Romano Prodi hoppats på.

Det största förbundet CGIL kände sig tvingat att skriva på, sedan Prodi hotat att avgå som premiärminister. Men det kanske inte hjälper mot regeringskriser, för nu hotar vänsterpartierna att gå ur regeringen.

De senaste 15 åren i Italien har varit fullt av diskussioner om pensionsreformer. Men även om italienarna är beredda att acceptera försämringar på de flesta områden utan att reagera starkt är pensionerna heliga. Alltså har i stort sett alla försök att höja pensionsåldern lett till politiska fiaskon.

Silvio Berlusconis regering hade lyckats rösta igenom en reform som höjde pensionsåldern från minimum 57 år till 60 år från den 1 januari nästa år. Prodis regering har hela sitt första år oroat sig över hur den skulle kunna ta tag i problemet och ändra den reformen, och till slut var den tvungen att sätta sig i förhandling med facken.

Prodi hotade
Efter många och långa förhandlingar har parterna kommit fram till en överenskommelse. Men inte utan missnöje från många håll, och inte förrän Romano Prodi hotade med att avgå om facken inte gick med på förslaget.

Den enda stora förändringen är att pensionsåldern nästa år höjs till 58 år. Sedan införs en höjning av pensionsåldern stegvis, för att slutligen bli 61 år från 2013. Ett år mer än den tidigare reformen alltså, och något som italienarna har svårt att svälja.

De enda som är undantagna från reformen är de som jobbar nattpass, de som står vid löpande band och de som kör tunga fordon inom den kollektiva trafiken. Det handlar om totalt 1,4 miljoner arbetare, varav runt 6 000 går i pension varje år, som alltså kommer att fortsätta kunna gå i pension vid 57 års ålder eller efter 35 års inbetalda pensionsavgifter.

Vänstern hotar
Några glädjeutrop har den nya överenskommelsen inte mött. Det största vänsterpartiet inom regeringen, Rifondazione Comunista (ungefär som det svenska vänsterpartiet) har till och med öppet deklarerat att det kan komma att gå ur regeringen om detta förslag blir definitivt. Dess ordförande Franco Giordano vill ha en omröstning bland medlemmarna i september för att få veta om de vill se partiet i regeringsställning även i fortsättningen.

– Det är positivt att en del arbetare undantagits från reformen, men regeringen har ännu en gång förlorat tillfället att förstå och ta itu med missnöjet i landet. Jag är djupt besviken, vi har varit tvungna att föra en hård kamp för ett rättvisare system och för det har vi kallats för regeringsförstörare, konstaterar Giovanni Russi Spena, Rifondazione Comunistas ordförande för senatorsguppen.

Facket accepterade
CGIL:s ordförande Guglielmo Epifani har öppet kritiserat regeringens splittring inom frågan, som gjort förhandlingarna svåra. Han har även förklarat att de velat se en annan lösning men det inte var möjligt på grund av finansministerns stopp.

Reformen kommer att kosta tio miljarder euro, drygt 90 miljarder svenska kronor, men staten kommer inte att skjuta till ett öre i enlighet med EU-reglerna.

Pengarna ska komma från en höjning av pensionsavgifterna, i första hand för de tillfälligt anställda, och en eventuell rationalisering av pensionsinstituten, något som de flesta tror lär bli svårt. En liten del kommer även från ett stopp av höjningar av pensioner som är åtta gånger större än minimipensionen (vilket innebär drygt 30.000 kronor efter skatt i månaden).

FAKTA: Flera steg i italienska pensionsreformen
Den 1 januari 2008: Man kan gå i pension vid 58 års ålder om man har 35 års inbetalda pensionsavgifter
Den 1 juli 2009: För att gå i pension måste man nå summan 95 (ålder + avgiftsår), minimiålder 59 år.
Den 1 januari 2011: Summan blir 96 och minimiåldern 60 år.
Någon gång år 2013: Summan blir 97 och minimiåldern 61 år.

Kristina Wallin
frilansjournalist
Skicka ett e-brev till redaktionen