SOCIOLOGI. Sennett är således sparsamt översatt trots att han borrar i flera av samhällsdebattens kärnfrågor. 70-talsboken The Fall of Public Man varnar för vad han kallar ”intimitetstyranniet” i den moderna politiska kulturen, som ju bara blivit värre sedan dess. Det handlar alltså om vårt intresse för ”människan bakom rollen”, för offentliga personers privata jag, för vad de ”egentligen” känner och tycker ”som människor”.

I det moderna samhället, med alltmer komplicerade ömsesidiga beroendeförhållanden mellan människorna, måste vi lära oss relatera till sociala roller och anonyma institutioner, menar Sennett. I ett sådant samhälle måste saken ha företräde framför personen, intresset framför identiteten, och vi måste värna om politikern och den offentlige statstjänstemannen som företrädare för sitt ämbete.

Opersonliga stödsystem

Ett liknande tema återkommer i Sennetts 2003 utgivna bok Respect in a World of Inequality, som kan sägas handla om ”välfärdssystemens kulturfrågor”.

Moderna välfärdssystem kan inte bygga på personlig tillit eller patriarkalisk filantropi som i det slutna by- eller brukssamhället. I det utvecklade kapitalistiska ”storsamhället” måste beroendeförhållandena mellan människorna hanteras inom ramen för opersonliga, institutionella stödsystem. Sennett har mycket att säga om de problem som det innebär i en tid av växande ojämlikhet.

Från hierarkier till flexliv

Ett annat av Sennetts teman är arbetslivets omvandling. Som student intervjuade han vita arbetarklassfamiljer i Boston (redovisat i boken Hidden Injuries of Class). Med sin bakgrund i 60-talets nyvänster med dess antibyråkratiska och antihierarkiska individualism slogs han av hur industriarbetskulturens stabila hierarkier och byråkratiska ”järnburar” gav utrymme för en slags ”hemkänsla” i klassamhället. Den grundlade samhörighet och identitet, och gav sammanhang åt människors liv.

Tjugofem år senare talade han med några av deras barn, som avancerat upp i medelklassen och snurrade i den postindustriella konsultvärlden. Den inblick han fick i deras villkor resulterade i ett radikalt ifrågasättande av managementlitteraturens romantisering av ”det fria flexlivet”. (När karaktären krackelerar, Atlas Förlag 1999).

Under pressen av kvartalskapitalismens oavbrutet föränderliga krav blir man alltmer osäker på sin identitet och ytlig i sina mänskliga relationer. Det sociala stödet vittrar omkring en, och en obarmhärtig utsorteringsprocess skiljer vinnare från förlorare. Sennett beskriver en sida av strukturomvandlingen som på sätt och vis drabbar medelklassen hårdare än arbetarklassen, en problematik som uppmärksammades på TCO:s senaste kongress (se rapporten ”Kompetent, lojal och otrygg – medelklassen i den nya globala ekonomin”). Något att begrunda i socialdemokratins eftervalsdebatt om alliansen mellan arbetarrörelsen och medelklassen!

Ivern finns kvar

För den som vill ha en kortfattad introduktion till Sennett har nu Atlas förlag återkommit med en översättning av hans senaste bok Den nya kapitalismens kultur.

Boken bygger på en serie föredrag han höll vid Yale-universitetet 2004, och kan sägas vara ett försök till sammanfattning av vad han forskat och skrivit alltsedan 60-talet.

Den har introduktionens fördel att svepa över breda fält i Sennetts författarskap, medan den saknar en del av konkretionen och de berättande kvaliteterna i hans tidigare verk.

I den nya boken annonserar Sennett också nya spår han ämnar följa i fortsättningen. Konsumtionssamhällets påverkan på den politiska kulturen är ett. Förhållandet mellan hantverksskicklighet (”att göra en sak väl för dess egen skull”) och meritokrati är ett annat.

Det låter intressant, men behandlas ganska skissartat. Samma får väl sägas om hans avslutande funderingar kring ”kulturella ankare” för en alternativ arbetsordning.

Men man ursäktar det gärna, när man i gengäld får höra en ivrig stämma, som efter 40 års forskning inte förlorat något av sin nyfikenhet och kritiska reformiver.

Bok: Den nya kapitalismens kultur
Författare: Richard Sennett
Översättning: Örjan Sjögren
Förlag: Atlas

Örjan Nyström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören