Drömmar eller moralkakor?
 |
Kvinnor vill inte jobba fackligt.
Ett enkelt konstaterande, men levererat på undersidan av en korintkaka och nerstoppat i en kakburk fylld med fördomar, provocerande sanningar och annat bränsle till fikasnacket.
– Det är det som är meningen, att diskussionen ska komma igång, säger Christina Bran Dannberg. Tanken är att alla ska kunna säga vad de tycker och samtidigt lyssna på andras argument.
Hon kom på det där med kakburken under en sömnlös natt. Vad får poliser att lyfta på locket? undrade hon som är polisfackets ombudsman med ansvar för jämställdhet, mångfald och diskrimineringsfrågor.
Och svaret var gratis kaffebröd.
Därefter producerade Polisförbundet kakburken som är fylld med påståenden om det ena och det andra.
Det är ok att skämta om allt, t ex blondiner och bögar. Det är en ventil i vårt yrke.
Burken levererades till fackklubbarna på landets polisstationer. Och från fackexpeditionen skulle den placeras ut på fikabordet. Där möttes den ibland med ganska stor tvekan. ”Tror ni att vi har fördomar?” frågade folk.
– Men när väl snacket kom igång så förstod nog de flesta idén, berättar Christina Bran Dannberg. Det är ju ingen som har rätt och ingen som har fel i en diskussion.
Det finns väl ingen anledning att ha en massa invandrare i poliskåren.
Nu är burkarna så gott som slut. 800 stycken tillverkades, och det var meningen att burken skulle bli lite exklusiv. Klubbarna och fikagängen skulle vara rädda om sina moralkakor.
Burken har förstås haft en självklar plats även bland förbundsledningens kaffekoppar. Men någon hetsigare diskussion utlöste kakorna knappast där, enligt Christina Bran Dannberg som själv inte blir särskilt upprörd eller provocerad av sina påståenden.
– Men det här med slöjor i skolorna är en svår fråga, säger hon. Det är ju ett slags kvinnoförtryck när traditionen kräver att kvinnor och flickor ska ha slöja, men samtidigt kan det ju vara den enskilda elevens egen vilja att bära slöjan…
Som polis är det viktigt att vara stor och stark.
LO:s ombudsman för jämställdhet och mot diskriminering, Berit Göthberg, är förtjust i modellen att sätta igång en diskussion snarare än att tala om för medlemmar och förtroendevalda vad de ska tycka i frågor om män och kvinnor, homo och hetero, ursvenskar och invandrare.
– Jag jobbar mycket med värderingsövningar när jag är ute på arbetsplatser eller fackliga kurser, säger hon. ”Hur tänker du då?” är min returfråga när jag möter en kommentar som jag inte håller med om. Sedan kan vi lyssna på varandras argument.
Det skulle vara helt ok om en manlig kollega kom sminkad till jobbet.
Berit Göthberg berättar att Skogs- och träfacket har inspirerats av polisernas fack och gjort en egen verktygslåda som ska sätta igång diskussionerna om attityder och jargonger samt om diskriminering på jobbet.
Och för den händiga finns korten i Skogs- och träs vi-och-dom-låda att klippa ut på fackets hemsida.
