Det nyliberala och postmoderna genombrottet under 80-talet har inte bara fått ekonomiska och sociala konsekvenser, utan märks också i förändrade mentaliteter.

Jag kommer exempelvis aldrig att kalla en politiker för ledare trots att orden blivit synonymer. Den historiska missuppfattningen att en folkvald främst ska utöva ledarskap är en direkt effekt av den överhetskultur vi fick på köpet i och med EU-anpassningen parallellt med att näringslivets odemokratiska organisation blev norm för samhället.

Samtidigt började en ny (medie)kultur växa fram där människor kränker eller känner sig kränkta till höger och vänster i offentligheten. När teve 4:s humorprogram Hey Baberiba parodierade kungahuset hette det på löpsedlarna att de hånade, vilket det naturligtvis aldrig kallades när Bosse Parnevik gjorde kungasketcher för några decennier sedan. I valrörelsen blev Fredrik Reinfeldt kränkt när han avbildades som varulv.

Socialdemokratisk makthegemoni
En konventionell och urgammal form av politiskt satiriserande utmålades av medierna som ett övergrepp av en korrupt socialdemokratisk makthegemoni. Hög som låg, mäktig som maktlös kan numera få samma gehör för sin känsla av kränkthet förutsatt att det passar rådande opinionsläge eller säljer lösnummer.

Nu i augusti skulle exempelvis konstnären tillika professor Lars Vilks ställa ut på Gerleborgsskolan, men eftersom teckningarna föreställde profeten Muhammed som bland annat rondellhund, nekades han av säkerhetsskäl. Men det är naturligtvis inte Lars Vilks som anses kränkt.

Det verkar som Muhammed har ofantliga privilegier hos den svenska kultureliten, till skillnad från Jesus och den kristne guden som får tåla att avbildas med full konstnärlig frihet, hur än deras anhängare känner. Men är det så att islam inte kan satiriseras för att många av dess anhängare är fiender till USA, är fattiga och har blivit utsatta för kolonialt förtryck av västerlandet? Den nya kränktheten saknar värdekompass, för den skulden betalas igen med undergivenhet och förståelse för värderingar vi aldrig skulle tolerera om de hystes av kristna i vår kulturkrets.

Förmodern hederskultur gör comeback
Förr i tiden, när jag var ung, blev människor förtryckta och de krävde jämlikhet. Idag blir de kränkta och vill ha respekt. Det är en utveckling som har skett samtidigt med statens/politikens reträtt och marknadsliberalismens seger.

Individerna sägs äntligen ha fått valfrihet, det vill säga kontroll över sitt eget liv. Helt logiskt finns det då inte längre något klassamhälle eller ojämlikhet. Ingen som väljer själv skulle ju föredra de undre klasserna, istället heter det att vi väljer livsstil. Klasskampen har ersatts av striden för att hävda vår personliga identitet, vilket gör individerna extremt sårbara.

När demokratiska principer som tryck- och yttrandefrihet tappas bort inför de kränktas krav på respekt så är det samtidigt en förmodern hederskultur som tyvärr tillåts göra comeback i västerlandet.

Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skriv till debattredaktören