Fiasko för fastighetsskatten
Den borgerliga regeringen får nu löpa gatlopp för alliansens förhastade vallöfte att slopa fastighetsskatten. Under valrörelen trodde nog de flesta väljare att de med en borgerlig regering skulle få en lägre fastighetsskatt.
Men nu har det gått upp för de flesta väljare att de har blivit dragna vid näsan. Regeringen har aldrig haft för avsikt att minska skatten på boende för vanligt folk. Vad rege-ringen vill göra är att omfördela skatteuttaget på bostäder efter nya, godtyckliga regler som ingen räknat med. Staten tänker ta in lika mycket pengar i boendeskatt som den gjort tidigare.
Omfördelningen av skatteuttaget är dock inte neutral. De enda verkliga vinnarna är de som äger dyra villor i storstädernas attraktiva bostadsområden. Genom sänkt förmögenhetsskatt och begränsad markvärdesskatt har de redan tjänat tiotusentals kronor per år.
Nu återstår det andra steget i skatteomläggningen. Regeringen vill ersätta dagens fastighetsskatt med en kommunal fastighetsskatt (på politiskt nyspråk döpt till avgift fast det handlar om en skatt vilket skatteverket njutningsfullt påpekar för regeringen).
Den nya kommunala skatten ska vara 4.500 kronor, lika för alla. Det betyder att den som äger en villa som är värd 450 000 kronor kommer att få betala lika mycket i skatt som den vars villa är värd 4,5 miljoner. Skatten blir därmed regressiv. Den billiga villan belastas med en skatt om 1 procent, medan den dyra villan slipper undan med 0,1 procent.
Hägglund har inte förstått liknelsen om kamelen och nålsögat
Enligt kristdemokraternas Göran Hägglund är detta högsta rättvisa. Det är det nog ingen annan än han som tycker. Hägglund verkar inte ha förstått den bibliska liknelsen om kamelen och nålsögat.
Inte nog med det. Den nya kommunala fastighetsskatten är underfinansierad. För att få in lika mycket pengar som tidigare måste regeringen höja även andra boendeskatter.
Buden är många. Regeringen själv har ingen bestämd uppfattning utan uppmanar vankelmodigt remissinstanserna att komma med egna idéer. Följaktligen har alla bostadslobbyister fått tillfälle att motionera sina käpphästar.
Ett förslag, som regeringen själv lutar åt, är att höja reavinstskatten på bostäder från 20 till 30 procent. En ovälkommen nyhet för till exempel det äldre par som vill sälja villan för att köpa sig en servicelägenhet eller för de föräldrar som vill skaffa en mindre bostad när ungarna flugit ut.
Retroaktiv beskattning
En annan idé går ut på att avskaffa uppskovet med reavinstskatt för den som använder försäljningsintäkterna till att köpa sig en dyrare bostad. Skatteverket förfinar i god byråkratisk anda denna idé genom att föreslå att redan beviljade uppskov ska betalas av under en tjugoårsperiod – en tanke som inte lär uppskattas av alla dem som nyligen köpt en dyr bostadsrätt eller villa, eftersom en retroaktiv beskattning av beviljade uppskov kan leda till oförutsett dryga månadsutgifter.
Vilken lösning regeringen än fastnar för kommer den att leda till att många hushåll kommer att få betala mer i skatt. Professorn i fastighetsekonomi Jan Södersten kallar regeringens planer för ett skattepolitiskt bottennapp, som ersätter neutraliteten i kapitalbeskattningen med ett misch-masch av nya skatteregler som slår godtyckligt mot olika hushåll.
Fördelningspolitiskt är dock inriktningen klar. De riktigt rika i Danderyd, Täby och Djursholm kommer att tjäna miljarder. Pengar som alla andra i varierande grad kommer tvingas att betala.