”Industriavtalet ska vara norm för oss”

Enligt Metta Fjelkner är arbetsbelastningen ett viktigt skäl till att många unga lärare slutar. Foto: MATS ANDERSSON

Lärarna är besvikna över sin löneutveckling. Deras avtalsrörelse börjar på allvar den här veckan och de är på krigsstigen.

– Mina medlemmar är oerhört upprörda och de är beredda att ta strid. Vi kan ju inte varsla innan förhandlingarna kommit igång, men om arbetsgivarna kommer med ett skambud får de ta ansvar för konsekvenserna, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

De flesta lärarna finns i två fackförbund – Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet – som förhandlar tillsammans med arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting. De flesta av LR:s runt 80.000 medlemmar är ämneslärare på högstadiet och gymnasiet.

Genomsnittslönen för en gymnasielärare är 24 400 kronor i månaden. Metta Fjelkner pekar på att riksdagsmännen i mitten på 1960-talet använde adjunkterna som måttstock för vad som var en rimlig lön. I dag har riksdagsmännen dubbelt så hög lön som gymnasielärarna.

Till det kommer att det senaste avtalet inte infriat förhoppningarna. I det tredje och sista avtalsåret angavs lönepåslaget till X procent, att fastställa värdet av i lokala förhandlingar. Fackets tanke var att 2007 skulle bli ett år med högkonjunktur och därför öppna för rejäla lönelyft. Så blev det inte alls. X betyder i praktiken lönepåslag på runt 1,9 procent.

– I kommun efter kommun ansåg arbetsgivarna att X inte ger dem skäl att leva upp till något. Att sluta avtal om X procent var ett misstag, säger Metta Fjelkner.

Bråda dagar i högkvarteret
Lärarnas Riksförbund har sitt kansli på Sveavägen i Stockholm – mitt emot Adolf Fredriks kyrka. Metta Fjelkner tar emot i en stor soffgrupp. För henne är det bråda dagar.

Regeringen har utsett Högskoleverkets tidigare chef Sigbrit Franke att utreda lärarutbildningen. Metta Fjelkner tycker valet av utredare är bra och hon gillar utredningens inriktning – att skapa olika lärarexamina. Dagens utbildning leder fram till en examen oavsett om läraren ska undervisa i förskolan eller gymnasiet.

Efter valet fanns det bland en del lärare förhoppningar om att kommunala maktskiften skulle leda till bättre förhållanden för lärarna. Något sådant har inte hänt. Och Metta Fjelkner tror inte det varit någon skillnad om socialdemokraterna haft en starkare ställning.

– Kommunpolitiker av alla sorter håller lärarnas löner nere. För dem är debet och kredit överordnat allt annat.

Staten ska styra mer i skolan
Sedan nästan 20 år är skolan kommunal. Många lärare var ute i proteststrejker mot dåvarande skolministern Göran Perssons förslag. Nuvarande skolminister Jan Björklund vill förstatliga skolan och har lagt fram ett förslag om utredning inför folkpartiets landsmöte nästa månad.

Metta Fjelkner vill inte stänga dörren för ett förstatligande, men hon vill först se utredningsresultatet. Däremot är hon säker på vad hon anser om skolans innehåll.

– Skolan är en av landets viktigaste resurser. Det är ingen privat angelägenhet. Staten ska styra mer. Jag förstår inte hur det ska gå till att driva skolpolitik med olika huvudmän, som ändå gör som de vill, säger lärarnas fackliga ordförande.

Hon har lätt att finna argument mot skolor som drivs av andra än kommuner. Metta Fjelkner upprörs av att en del inte använder kvalité som argument. En skola i Umeå lockar med gratis hockeybiljetter. En annan har lagt en miljon kronor på marknadsföring. Kostnaden motsvarar två tre tjänster.

Skolor går på fattigauktion
Att lägga ut skolor på entreprenad betecknar hon som fattigauktion. Den som begär minst får ta hand om barnen.

– Det måste finnas ett finansiellt intresse i friskolor, eftersom det är så populärt.

Hon går till storms mot religiösa friskolor. De ska förbjudas. Barnen har rätt kunskap på vetenskaplig grund. De ska inte indoktrineras religiöst och politiskt.

Hon betonar dock att Lärarnas Riksförbund inte motarbetar friskolor i allmänhet. Hennes poäng är att staten ska bestämma över vad som görs i skolan, och då kanske det inte spelar så stor roll vem som äger och driver skolorna.

I avtalssammanhang har dock lärarfacken lyckats bättre med de privata skolorna än med kommunerna. Med elva privata huvudmän, bland annat Almega, Kunskapsskolan och KFO, finns redan uppgörelser. Med alla elva har industrins avtal fått vara mall.

Bara lärarna och läkarna väntar ännu på avtal
På det kommunala området är det bara lärarna och läkarna som nu saknar avtal. Lärarna anger inga siffror i sina yrkanden, men det handlar om kompensation för det dåliga utfallet av X procent, och minst industrins 3,4 procent i lönepåslag för det första avtalsåret.

Vid sidan av lönekraven är arbetstiden den stora frågan för lärarfacken. Tidigare fanns ett tak för antalet undervisningstimmar per vecka. Sedan det togs bort har arbetsbelastningen successivt ökat.

Kravet är att varje lärare ska ha undervisningstimmar i förhållande till sin egen förmåga och till hur krävande eleverna är. Går inte det vill facken ha en maxgräns.

Avtalet gick ut i våras och då utväxlade parterna krav, men det var först i tisdags som förhandlingarna började på allvar. Metta Fjelkner tänker sig någon månad av intensiva kontakter.

– Det blir en tuff höst. Industriavtalet ska vara norm för oss också.

Om Mette Fjelkner

Ålder: 57 år.

Familj: Man, tre söner, tre svärdöttrar och ett barnbarn.

Bor: I hus i Hörby, övernattningslägenhet i Stockholm.

Jobb: Ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Inkomst: 76.400 kronor i månaden från facket och lite ytterligare inkomst från andra uppdrag bland annat hos Folksam.

Utbildning: Högstadie- och gymnasielärare i historia, religionskunskap, geografi och samhällskunskap.

Facklig hjärtefråga: Egentligen två och de hänger ihop: lön och arbetstider samt att de undervisande lära
rnas status ska höjas.

Politisk hjärtefråga: Förutom skolfrågan är det att alla kvinnor – inte bara vissa – ska ha möjlighet att verka politiskt och i arbetslivet.

Röstar på: ”Lägger min röst där den gör mest nytta. Senast valet röstade jag på olika partier i de tre valen. Jag vill betona att Lärarnas Riksförbund är opolitiskt och inte har någon partitillhörighet.”