Socialstyrelsen och Försäkringskassan håller på att utarbeta nya riktlinjer för läkarnas sjukskrivningar. Om riktlinjerna genomförs kan det i många fall innebära att sjukskrivningstiden för vanliga åkommor halveras eller minskas ännu mer.

Förslagen är långtgående. Utmattningssyndrom eller depression ska i lättare fall inte ge rätt till en enda dags sjukskrivning. Ryggont ska i regel inte föranleda mer än maximalt 14 dagars sjukskrivning.

Med tanke på att sjukskrivningstiden för dessa sjukdomar ofta är mellan 100 och 300 dagar rör det sig om en dramatisk åtstramning.

Förslagsställarna understryker att läkarna inte behöver följa riktlinjerna slaviskt. Varje sjukfall måste få en individuell prövning.
Även med denna reservation är riktlinjerna uppseendeväckande.

Underförstått anklagas ju läkarkåren för att på alldeles för lösa grunder sjukskriva folk. Är en så allvarlig anklagelse befogad?

Klart är att sjukskrivningspraxis i dag varierar starkt. Likartade sjukfall kan leda till mycket olika sjukskrivningsperioder beroende på vilken klinik eller vilken läkare som svarat för sjukskrivningen. En ökad enhetlighet i bedömningen av ”normalfall” är motiverad.

Kruxet är bara att det inte är så lätt att fastställa vad som är normalt. Varje sjukfall är unikt, och individernas förmåga att återhämta sig är olika.

Behovet av konvalescens efter ett enklare kirurgiskt ingrepp som till exempel en blindtarmsoperation kan förmodligen bedömas efter någon enkel tumregel. Men även här krävs en individuell bedömning.

Risken för katastrofala felbedömningar ökar
Risken med mer restriktiva riktlinjer är att de för mer komplicerade sjukdomsfall leder till fullständigt katastrofala felbedömningar till direkt skada för patienterna.

Den borgerliga regeringen avskaffade i våras kravet på arbetsgivarna att upprätta en rehabplan för anställda som varit sjukskrivna mer än fyra veckor.

Regeringen motiverade avskaffandet med att den ville minska krånglet för arbetsgivarna, Men i praktiken var regelförändringen en signal till arbetsgivarna att de inte behöver bry sig om att få tillbaka sjukskrivna anställda så fort som möjligt.

Det är olyckligt. Möjligheten för en anställd att komma tillbaka till jobbet efter en längre sjukskrivning beror i hög grad på arbetsgivarnas attityd.

En del arbetsgivare kalkylerar kallt med att aldrig behöva ta tillbaka långtidssjukskrivna och uppmuntrar dem till och med att hålla sig borta från jobbet. Inte sällan händer det att långtidssjukskrivna upptäcker att deras arbeten försvunnit efter en omorganisation på arbetsplatsen.

Aktiv företagshälsovård och fungerande rehabllitering
Inte minst därför är det viktigt att minimera förekomsten av onödigt långa och passiviserande sjukskrivningar. Men det kräver en aktiv företagshälsa och en fungerande rehabilitering. Att förpassa tidigare sjukskrivna till arbetslöshetskön är ingen lösning på det utanförskap som regeringen påstår sig bekämpa.