Nära åtta miljarder vill finansminister Anders Borg lägga ut på att sänka arbetsgivaravgifterna för hushållsnära tjänster från 32 till 10 procent. De tjänsteföretag som kommer i åtnjutande av subventionen är bilverkstäder, hotell och restauranger, tvättinrättningar, frisörer, skomakare, taxi och hunddagis.

Avgränsningen till just dessa verksamheter motiverar finansministern med att de motsvarar tjänster som folk avstår från att köpa därför att de själva kan utföra dem, om än mindre effektivt än vad som sker i professionell verksamhet.

I finansministerns teorivärld ska folk få tid över för att öka sitt beskattade arbete när dessa tjänster blir något billigare genom subventioner.

Tror han själv på dessa teoretiska tossigheter? Varför skulle arbetsutbudet öka för att staten subventionerar hushållens taxiresor, hotellövernattningar och restaurangbesök?

Regeringen har tidigare infört rätt till skatteavdrag för hemarbete, det så kallade pigavdraget. De statsfinansiella kostnaderna för pigsubventionen är dock tämligen begränsade, drygt en miljard beräknas kostnaderna bli för överklassens skattebidrag till städhjälp.

Förslaget om att befria vissa tjänsteföretag från större delen av arbetsgivaravgifterna är långt dyrbarare, eftersom det omfattar stora branscher med många sysselsatta. Ändå blir inte priseffekten för hushållen särskilt märkbar. Ett däck-byte på bilen kostar idag cirka 200 kronor i arbetskostnad med sociala avgifter och moms inräknade.

Om hela subventionen används till att minska priset så sänks arbetskostnaden med 20 kronor till 180 kronor, det vill säga med tio procent.

En tia billigare att byta däck
Nu är det inte särskilt troligt att hela subventionen används till att sänka priserna på tjänsten. En del används troligen till att öka bilverkstadens vinst, en annan del till höjda löner.

I slutändan sänks priset kanske bara med en tia i exemplet ovan när bilverkstaden tagit sin del. Inte mycket att tjäna för den som föredrar att själv skifta däck för att spara en slant.

Rent principiellt kan man fråga sig varför staten ska subventionera vissa tjänsteföretag med miljardbelopp. Varför ska staten på detta sätt snedvrida konkurrens och prisbildning?

Varför ska den som lagar en bil få sänkta kostnader men inte den som reparerar datorn eller tvättmaskinen? Alla företag som inte omfattas av subventionen kommer med all rätt att känna sig orättvist behandlade.

En sänkning av vissa tjänsteföretags arbetsgivaravgifter betyder ju inte att samhällets kostnader för de anställdas sjukpenning, föräldraledighet med mera försvinner. Även bilreparatörer eller hotellpersonal är sjuka och föräldralediga.

Det blir istället alla andra löntagare som får avstå åtta miljarder av sina sociala avgifter för att betala kostnaderna för sjukpenning och föräldraledighet för de anställda inom de skattesubventionerade företagen.

Finansministerns förslag bryter därmed med principen att varje bransch solidariskt ska bidra till utgifterna för socialförsäkringarna.
Anders Borg kan förstås invända att han finansierar subventionen till tjänsteföretagen med intäkter från andra skattekällor.

Men då återstår frågan varför det är så angeläget att just subventionera hotellövernattningar, restaurangbesök, taxiresor och bilreparationer. Finns det inte andra ändamål där skattepengarna gör större nytta?

Åtta miljarder räcker till 19.000 jobb i kommunerna
Åtta miljarder räcker till exempel enligt en uträkning som LO gjort till att betala lön inklusive sociala avgifter till 3.000 sjuksköterskor, 3.500 undersköterskor, 2.500 gymnasielärare, 3.000 grundskolelärare, 3.500 förskolelärare och 3.500 barnskötare – totalt alltså 19 000 jobb inom några vanliga kommunala yrken där det finns stora behov av personalförstärkningar.