Textilindustrin utplånas i USA

Fackföreningarna är skälet till att många textiltillverkare kom hit. När de började organisera fabrikerna uppe i nordöstra USA flyttade bolagen produktionen hit till Södern. Här var lönerna lägre, berättar Bob Turner.          Foto. ANDERS ELD

Över tre miljoner industrijobb har flyttat från USA under 2000-talet. Jobbflykten har skapat ett växande missnöje med globaliseringen som kan släcka hoppet om ett nytt internationellt frihandelsavtal.

Lincolnton, North Carolina, ligger i hjärtat av USA:s textildistrikt. Orten har anor som går tillbaka till det tidiga 1800-talets textiltillverkning, och delstaten står för en fjärdedel av landets textilindustri.

Men Lincolnton betecknas numera som en före detta textilbruksort. Under de senaste 15 åren har de flesta av ortens textilfabriker slagit igen. Bara några få är fortfarande igång, och de kämpar för livet. Jodi Morton är chef på arbetsförmedlingen, och på ett år har hon sett två företag som tidigare tillhörde ortens större arbetsgivare slå igen.

Förra sommaren lade Carolina Mills ned sina sista tre fabriker i USA, varav en låg i Lincolnton. Bara sex år tidigare hade bolaget 2 600 anställda. Nedläggningsbeslutet förklarades med ökad import från lågkostnadsländer.

Senaste nedläggningen för några månader sedan
För bara några månader sedan stängde Culp sin garnfabrik på orten. Nedläggningen följde efter år av personalneddragningar, mindre än 50 anställda fick gå när det sista garnnystanet hade producerats. Tillverkningen ska hädanefter outsourcas.

– Många av dem som förlorar jobben i textilfabrikerna är medelålders eller äldre. De har många år av erfarenhet inom samma företag. En del har tillbringat hela sitt yrkesliv i en och samma fabrik, säger Jodi Morton.

För arbetsförmedlarna blir uppgiften att försöka gör textilarbetarna redo för att ta nya jobb. Något som ofta kräver omskolning.

– Många går in i områden som lastbilsåkeri, vården och data. Väldigt få söker jobb inom textilbranschen. Och vi trycker inte på för det heller, eftersom det är en industri på nedgång.

Danny Brackett jobbade i 28 år vid textilfabriken i näraliggande Lawndale, innan han förlorade jobbet för fem år sedan.

– Sedan dess har jag bara haft korta, tillfälliga jobb. Just nu jobbar jag deltid som vaktmästare på en skola. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att hitta ett nytt jobb, säger Danny Brackett.

Två av tre jobb i textilindustrin har försvunnit sedan 1994
Han är bara en av många av delstatens invånare som under senare år tvingats sluta sitt jobb. Officiell statistik visar att North Carolina har förlorat närmare 200.000, två av tre, arbetstillfällen i textilindustrin sedan 1994, då frihandelsavtalet mellan USA, Mexico och Kanada trädde i kraft.

– Snart kommer det inte att finnas några textiljobb häromkring. De kommer att ha flyttat utomlands, där arbetskraften är billigare, säger Danny Brackett uppgivet.

Den snabba omvandlingen av industrin i North Carolina har gjort frihandelns vara eller icke till en huvudfråga i den politiska debatten. Två frihandelsavtal pekas ut som förklaringen till textilindustrins kräftgång.

Nafta-avtalet, som öppnade handeln mellan länderna i Nordamerika, har lett till att många tillverkare flyttat produktionen till Mexico.
Dessutom ledde världshandelsorganisationen WTO:s Uruguay-runda till ett avtal om stegvis avskaffande av alla importkvoter på textilvaror. Det har lett till att asiatiska tillverkare sedan två år tillbaka inte hindras av några kvoter när de exporterar till USA.

Många demokrater är motståndare till frihandel
I kongressvalet i höstas drev flera av North Carolinas demokrater hårda kampanjer med motstånd mot ytterligare frihandel. Och några av dem vann.

– Det är inte rätt när kongressen röstar igenom handelsavtal som skickar våra jobb utomlands, löd en valannons för Heath Shuler, nyvald ledamot i representanthuset från North Carolina.

Många av de demokrater vars valsegrar bidrog till att skapa den nya majoriteten i Washington är frihandelskritiker. De kommer från delstater i sydöstra USA:s textilområden och den tungt industrialiserade Mellanvästern. Med sig från sina hemtrakter tar de väljarnas djupa missnöje med globaliseringens påverkan på den amerikanska arbetsmarknaden. En opinionsmätning från förra året visade att 59 procent av amerikanerna anser att frihandeln kostar USA fler jobb än den skapar.

I Washington kommer det hårdaste organiserade motståndet mot ytterligare liberalisering av handelspolitiken från den amerikanska fackföreningsrörelsen. Centralorganisationen AFL-CIO ropar på ”rättvis handel” i motsats till fri handel, och kräver att FN-organet ILO:s grundkonventioner skrivs in i framtida avtal.

Den demokratiska kongressmajoriteten har gjort det svårt för president George Bush att få igenom sin frihandelsvänliga linje. Hittills har han bara fått med sig kongressen på två små avtal om ökad handel med Panama och Peru. I den viktigaste handelsfrågan tyder det mesta på att presidenten kommer att lida nederlag.

Små utsikter för WTO att lyckas utan USA
Den 30 juni går presidentens utökade befogenheter i internationella handelsförhandlingar ut. Detta särskilda mandat innebär att George Bush kan ta handelsuppgörelser till den amerikanska kongressen för omröstning utan att den har möjlighet att kräva ändringar i avtalet. Kongressen kan bara säga ja eller nej till helheten.

Men utan dessa förstärkta befogenheter minskar förutsättningarna för framtida frihandelsavtal drastiskt. Eftersom utländska handelspartners då måste gå med på det som kongressen i Washington dikterar.

President Bush har tryckt på hårt för att få till en förlängning av mandatet. Men hittills utan framgång. Det gör att utsikterna är mycket små för att WTO:s senaste runda av handelsförhandlingar, den så kallade Doha-rundan går i hamn.

Doha-rundan, som syftar till att avskaffa handelshinder och öppna för ytterligare internationell handel, strandade f&o
uml;r ett år sedan efter hårda motsättningar mellan EU och USA. Försök har gjorts under våren att återuppliva förhandlingarna.

En förlängning av Bushs förhandlingsmandat motsätts från fackligt håll, facken vill i stället ge kongressen en större roll i framtida handelsförhandlingar.

– Jag litar definitivt inte på Bushadministrationen för att förhandla fram en bra Doha-runda, säger Thea Lee, politiskt ansvarig på AFL-CIO.

Men i Lincolnton, North Carolina lever inget hopp om att ett stopp på handelsliberaliseringar ska rädda textilindustrin. Den produktion som fortfarande finns kvar har alltmer kommit att inriktas på smala nischade produkter. Massproduktionens tid lider mot sitt slut.

”Här var lönerna lägre och textilindustrin flyttade hit från norr för att slippa facket”
En av dem som var med när textilindustrin blomstrade i Lincolnton, under första halvan av 1900-talet, är Bob Turner. Han växte upp i en brukslänga som Carolina Mills byggde kring en av företagets fabriker. Bob Turner påminner om anledningen till att orten och North Carolina kom att ha en stor textilindustri.

– Fackföreningarna är skälet till att många textiltillverkare kom hit. När de började organisera fabrikerna uppe i nordöstra USA flyttade bolagen produktionen hit till Södern. Här var lönerna lägre och fackföreningarnas försök att organisera arbetarna misslyckades, berättar han.

– Bolagen kan hitta billigare arbetskraft genom att flytta utomlands. De får fortfarande många order, men varorna kan produceras billigare i Indien, Kina och Mexico.

Samma drivkraft som drog jobben till Lincolnton driver dem nu därifrån. Kapitalets sökande efter billigare arbetskraft.