En av revolutionens förgrundsfigurer
Marios vän och dennes hustru brukade upplåta sitt hem till det argentinska kommunistpartiets fester. En av de ständiga deltagarna var hustruns tolvårige systerson.
Redan i unga år hade pojken utvecklat ett sinne för ironi och kunde inte låta bli att göra sig lustig över de revolutionära tillställningarna. Deltagarna var nämligen elegant klädda intellektuella som smuttade champagne långt ifrån den proletära verklighet de ville förändra.
Under 40-talet följde Mario den ironiske pojkens utveckling till ironisk ung man. Med tanke på Argentinas dramatiska utveckling under de åren, fylld av statskupper, populism och personkult, var kanske ironi det bästa sättet att försvara sig.
Så småningom började den unge mannen att blicka bortom Argentinas gränser. Med hjälp av familjens förmögenhet och en ryggsäck lärde han känna sitt Latinamerika. Mario träffade honom strax före en resa till Centralamerika 1954. Han gav ironikern ett brev adresserat till Guatemalas progressive president Jacobo Arbenz. En vän till presidenten bosatt i Buenos Aires bad honom att ta emot den unge argentinaren väl.
Först sju år senare återsåg Mario den resglade ironikern. De träffades på ett toppmöte i den uruguayanska badorten Punta del Este. Den unge mannen hade låtit både håret och skägget växa. Hans karisma var enorm, så fort han uppenbarade sig riktades de församlades blickar mot honom. Mario sade halvt på skämt, halvt på allvar, att han knappt kände igen den unge mannen som rest till Guatemala. Che Guevara kunde inte annat än skratta till svar.
Under åren som gått hade den unge argentinaren sett Jacobo Arbenz störtas, lärt känna en kubansk revolutionär i Mexiko och
hakat på dennes försök att störta diktatorn Batista. Försöket hade lyckats och Che Guevara hade gjort sig känd som en av den kubanska revolutionens förgrundsfigurer. ”Anledningen till att jag inte kände igen honom var att han hade vuxit”, berättar Mario nästan fyrtio år efter Guevaras död. ”Erfarenheterna hade fått honom att växa som människa”.
Martin Garat
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen