Riskkapitalisterna är en ny sorts kapitalister. Men än är det för tidigt att avgöra om de bidrar positivt till industriell utveckling och omvandling, enligt LO-ekonomen Dan Andersson.

– Det finns exempel på företag som utvecklats bra under riskkapitalbolag, men det finns också exempel på motsatsen, säger han.

– Det största fackliga problemet är att riskkapitalbolagen ökar risken i företagen genom att öka belåningen.  Löntagarna upplever att jobben blir osäkrare.

Komplicerar kontakt
Ett annat problem är att riskkapitalbolagen flyttar ägandet ett steg längre bort från företaget. Det gör det svårare för facket att få kontakt med dem som fattar besluten.

Dan Andersson sitter själv i Tredje AP-fondens styrelse och har deltagit i fondens beslut att investera i riskkapitalbolag (han sitter samtidigt i styrelsen för AMF Pension, som inte alls placerar i riskkapitalbolag). AP-fonden har strikta regler för vilka investeringar som är förbjudna, bland andra brott mot ILO-konventionerna. Riskkapitalbolag är  däremot en godkänd placering.

– Man kan inte bara välja bort sådana investeringar bara för att de möjligen inte skulle vara bra för den industriella strukturen, säger Dan Andersson.

Påverkar avkastningen
– Väljer man bort mycket högavkastande objekt och inte hittar andra lika bra placeringar innebär det att pensionärerna betalar ett pris för det.

Dan Andersson är dock inte tillfreds med dagens situation. Tvärtom känner han oro på ett antal punkter.

– De höga ersättningarna för företagsledarna i riskkapitalbolagen är inte i närheten av sans och balans. Att de kan ta för sig så mycket tyder på att den här marknaden ännu är ung och dåligt genomlyst.

Läs också: nyhetsartikeln "De blir miljonärer på pensioner"
Läs också: nyhetsartikeln "Fondbolag med motsatt syn på risker"
Läs också: nyhetsartikeln "Kritiken bygger på missförstånd"

Peeter-Jaan Kask
Skriv ett e-postbrev till redaktionen