Arbetargrabben som blev fackpamp

Veli-Pekka Säikkälä, förhandlare för IF Metall och tidigare boxare. Foto: Janerik Henriksson.

Veli-Pekka Säikkälä är IF Metalls förhandlare nummer ett. Men han är släktens andra förhandlare. Hans farmors far ingick i en finsk delegation som kring förra sekelskiftet försökte förhandla med den ryske tsaren.

Och när presskonferensen om IF Metalls nya avtal var över gick Veli-Pekka Säikkälä raka spåret till finska tv-nyheternas kamera.

– Jag är både svensk och finsk. Jag pratar flytande finska och för mig är det viktigt att hålla finskan levande, säger han.

Han kom som tvååring till Trollhättan 1969. Föräldrarna var 21 och 20 år och fick ingen försörjning i Finland samtidigt som Sverige behövde arbetskraft. Hans pappa fick jobb på Saab. Veli-Pekka Säikkälä var stökig i skolan. Men lärarna såg dock till att han fick betyg i alla ämnen och kom in på gymnasiets bilmekanikerutbildning. Tre dagar efter examen började han på Saab. Han stämplade chassinummer och undrade över nyttan med att vara bilmekaniker.

Mer lönsam karriär
Och visst hade livet blivit annorlunda om han satsat på boxningen och tackat ja till någon av klubbarna i Stockholm och Göteborg som försökte värva honom efter de två SM-gulden.

– Å andra sidan tycker jag att det gått rätt bra för mig. En arbetargrabb från Finland som arbetar hos fina IF Metall med ett jobb som är fritt och stimulerande. Lönen är dessutom bra.

Förresten är det jobb han har i dag lite som att boxas: En förhandlare måste kunna lyssna och att uppfatta nyanser för att förstå var det finns öppningar hos motparten. Resultatet beror helt på träningen och förberedelserna.

– Som förhandlare är man problemlösare och det gäller att våga göra förändringar och våga ta beslut som inte är så kul. Man måste hitta lösningar och egentligen är det inte konstigare än att man byter grejor med varandra.

Tajmade krisen
Efter några år på Saab löpande band tänkte Veli-Pekka Säikkälä om. Det var nog en teoretisk utbildning han skulle ha. Efter Komvux valde han mellan att juridik och ekonomi på högskolan. Samtidigt kom 90-talskrisen. Saab minskade antalet anställda från 12.000 till 5.000. Som vice ordförande i gruppstyrelsen på monteringen drogs han in i ständiga förhandlingar om neddragningar.

Veli-Pekka Säikkälä blev kvar i facket och bara några år senare började han på Metalls förbundskontor. Väl i Stockholm gick han på krogen och där träffade han Ingela från Borlänge. Först ville hon inte dansa, men sedan gav hon med sig, säger han. Nu jobbar han i Stockholm och har familjen i Borlänge. Rådet han fick när han för knappt två år sedan blev chef för förhandlingsavdelningen var att schemalägga ett minsta umgänge med familjen – och alltid måste hålla det.

– Den här avtalsrörelsen har gått bättre än förra, säger han. Jag har inte varit borta lika mycket från familjen.

Fast sambon har sagt att han kanske har varit hemma under avtalsrörelsen, men mentalt har han varit kvar i Stockholm hela tiden. De konkreta förhandlingarna har i första hand skötts av Veli-Pekka Säikkälä och Teknikföretagens jurist Anders Weihe. De har träffats i upp till fyra dagar i veckan sedan början av januari. Ibland har olika experter deltagit och vid andra tillfällen har de både organisationernas ordförande och vd sett till att komma förbi någon låssning. Vid tre tillfällen har Teknikföretagen avbrutit och bett honom gå därifrån.

Flexiblare timmar
De svåraste diskussionerna för fackets förhandlare har gällt arbetsgivarnas möjlighet att mer fritt visstidsanställa och utvidgningen av arbetstidskorridoren till en halvtimme per dag, vilket innebär att arbetsgivaren kan öka eller minska arbetstiden med en halvtimme per dag.

Det har funnits kritik bland medlemmar mot teknikuppgörelsens lönenivå, men inte bland dem som arbetar på företag som inte går så bra, enligt Veli-Pekka Säikkälä. För IF Metall handlar det om att finna en nivå som fungerar på alla företag. Anställda på företag med god lönsamhet får vänta till de lokala förhandlingarna.

Veli-Pekka Säikkälä arbetar i ett ljust hörnrum på IF Metalls kontor på Olof Palmes gata i Stockholm. Kontoret är stökig och han säger att han gör allt i sista stund. När han ska tala inför folk gör han aldrig något manus – lite stolpar får räcka. Det ska han nu göra – åka runt och prata om teknikuppgörelsen.

– Folk kanske inte jublar över avtalet, men jag känner tillfredställelse och jag är stolt över vad vi gjort i avtalsrörelsen.

FAKTA: Veli-Pekka Säikkälä
Yrke: Chef för IF Metalls förhandlingsenhet som just har slutit avtal för 225.000 metallare.
Ålder: Fyller 40 år i höst.
Bor: I radhus i Borlänge.
Familj: Sambo med Ingela, dottern Paulina, 6 år, och bonusdottern Sabina, 18 år.
Lön: 44.900 kronor i månaden.
Bil: Volvo V70 från år 2004. Precis samma modell som Teknikföretagens förhandlingschef Karl Olof Stenqvist har.
Fritid: Jobbar mest, men om jag hade tid skulle jag vilja vara boxningstränare för unga.
Boxningsmeriter: Två ungdoms-SM i flugvikt – upp till 51 kilo och upp till 46 kilo.
Senaste bok: Någon av böckerna om Arn. Jag tittar mycket på film och på sista tiden har det blivit många Beck- och Wallanderfilmer.
Facklig hjärtefråga: Visstidsanställningar – det är förnedrande för en 35-åring att ha en osäker anställning.