ANALYS. Med de första stora industriavtalen påskrivna finns ett slags facit eller riktmärke också för hur löneökningarna blir på resten av arbetsmarknaden. De 10,2 procenten i löneökningar under tre år – med kostnaden för avtalspensionen inräknad – blir besvärliga att runda också för avtalsområden långt utanför industrikretsen.

LO-samordningen i årets avtalsrörelse bygger på ett krontalskrav – det betyder högre procentuella lönepåslag för den som har lägre lön – och dessutom en särskild satsning på kvinnodominerade områden. Ju fler kvinnor desto högre lönekrav. De nu etablerade 10,2 procents löneökningar i industrin måste därför höjas på starkt kvinnodominerade avtalsområden. Det räcker inte med att räkna om industrins löneökningar till kronor och kräva samma krontal. För att hålla jämna steg med industrin krävs fler avtalade kronor i löneökningar än inom industrin.

Förklaringen är lika enkel nu som tidigare. Inom industrin är löneökningarna vid sidan av det centrala avtalet avsevärt mycket starkare än inom exempelvis handeln. Nu testas därför styrkan i samordningen. I första hand är det detaljhandeln som tilldrar sig intresset. På butiksavtalet är kvinnodominansen mycket stark. Därför är lönekravet där 950 kronor mer i månaden. Det gemensamma lönekravet inom LO är utan jämställdhetssatsningen 825 kronor, dock lägst 3,9 procent.

Fyra procent räcker inte
Om visionen av löneutjämning ska realiseras krävs en klart högre löneökning för handelsmedlemmarna i det centrala avtalet än inom industrin. Fastställda löneökningar under 4 procent om året leder inte till önskad utjämning. De faktiska genomsnittliga löneökningarna i industrin beräknas i dagsläget av IF Metall själva, och de får medhåll av en rad utomstående experter, till cirka 4 procent eller 850 till 900 kronor mer i månaden under de kommande åren.

Den här matematiken är samtliga fack och arbetsgivare medvetna om. Mönstret bakåt visar entydigt på hur lägre avtalade löneökningar i industrin i slutändan blir desamma, och ibland till och med högre faktiska löneökningar, än för den kvinnodominerade servicesektorn.

Inte framme än
Följden blir att samma relationer mellan manligt och kvinnligt dominerade avtalsområden består om än på en något högre nivå. Och trots mycket buller och bång kring avtalskraven i höstas återstår det avgörande steget. Det steg som i ett slag förändrar rörelseriktning och antyder en beslutsamhet att bryta kvinnors lönemässiga eftersläpning har ännu inte tagits.

I år blir Handels det första testet på hur stark och betydelsefull LO-samordningen är och i vilken utsträckning som ett avtal med tydlig kvinnolöneprofil går att träffa. Betydelsen av Handels kommande uppgörelse är inom servicesektorn lika stor som den IF Metall har för helheten och den manligt dominerade industrin.

Läs också: nyhetsartikeln "Handels på tur att skriva under"