Redo att serveras – utan konflikter

Kolleger emellan. Anders Engström, medlemsvärvare på Sveriges Hotell- och restaurangföretagare, träffar Hotell- och restaurangfackets Dan Fransson. Dan har lett kollektivavtalskampanjen i Göteborg vilket har lett till många nya medlemsföretag hos SHR. Foto: Björn Larsson Rosvall.

Av fjolårets 17 varsel om sympatiåtgärder handlade 14 om ärenden hos Hotell- och restaurangfacket i Göteborg.
Förste ombudsman Dan Fransson har ett tufft år bakom sig.

Det är måndag och full fart på Hotell Palace i  Brunnsparken i centrala Göteborg. Dan Fransson lägger tygservetten åt sidan och kyparen placerar 100-kronorslunchen på bordet framför honom.

– Under 75 kronor kan inte en lunch kosta, säger Dan Fransson.

Billigare än så och schysta villkor för de anställda är en omöjlig kombination. Ändå handlar den kampanj som han så ihärdigt dirigerat det senaste året om tecknandet av ett kollektivavtal som innehåller Sveriges lägsta löner.

– Alla vill ha servicen, men ingen vill betala för den, säger han.

Konfliktfritt avtalstecknande
I skuggan av den alltjämt pågående blockaden mot salladsbaren Wild’n Fresh har hans systematiska arbete i Linnéstaden lett till 100 nya underskrifter, utan konflikter. Förra årets samlade kollektivavtalstecknande runt om i landet skedde också i det närmaste konfliktfritt, enligt statliga Medlingsinstitutet. Men av de varsel om stridsåtgärder som lades kom vart femte från lilla Hotell- och restaurangfacket.

Kanske är det ett utfall av förbundsordförande Ella Niias löfte om att förbundet skulle bli tuffare. Helt säkert är det ett resultat av Dan Franssons envishet, drivkraft och totala ovilja att ge sig. För två år sedan lämnade han sitt arbete som arbetsmiljöombudsman på förbundskontoret för att bygga upp och leda region väst, ett område som sträcker sig från Närke till Halland. När dåvarande förbundsordförande Birgitta Kihlberg erbjöd honom den nya chefstjänsten tyckte han att uppgiften var intressant till tusen, och bestämde sig för att göra regionen till förbundets bästa.

Att han samtidigt kunde flytta tillbaka till västkusten – för gott – var en stor bonus. När han under 35 år jobbade i byggsvängen reste han i perioder 8.000 mil om året. Nu uppskattar han cykeln  och promenadavstånd. Och att han och nya frun kunde slå sig till ro nära det efterlängtade havet. Med det stressiga jobbet är behovet av andningshål stort.

– Att kunna gå vid havet och bara schläpp allt man har i skallen. Det finns inget bättre, säger han på västgötska. 

Pengar inte allt
Kollegerna på Byggnads tyckte att det var fullständigt idiotiskt att gå till en kvinnodominerad låglönesektor. Själv säger han att det är det bästa och mest utvecklande han gjort. Hans riktmärke har aldrig varit pengar i egna plånboken. Nu tjänar han 35.000 kronor i månaden, och det räcker fint till huset i Onsala 3,5 mil söder om Göteborg och annat han vill ha.

Bredvid honom under lunchen på Hotell Palace sitter Anders Engström från Sveriges hotell- och restaurangföretagare, anställd som projektledare för att värva medlemmar.

– Han ville träffa arbetsgivarnas bästa medlemsvärvare, säger Dan Fransson skämtsamt.

Men Anders nickar. Fackets kampanj har gett Hotell- och restaurangföretagarna många nya medlemmar. Tillsammans diskuterar de branschens problem med oseriösa företagare. Kunde inte bryggerierna som ger fördelaktiga avtal för nyetableringar kräva kollektivavtal? funderar Dan.

Anders nickar.
– Tänk att företagare inte förstår att valfriheten handlar om hängavtal eller medlemskap i arbetsgivarorganisation, säger Dan.

Anders nickar.

– Där har ju Svenskt Näringsliv slirat lite, säger han.

Fortsätter kampanja
I kväll ska de ses igen under ett möte med krögarföreningen i Uddevalla. Utanför slamrar spårvagnarna förbi och Dan Fransson rättar till luggen i blåsten. Han är solbränd efter en semester och ivrig att sätta sig in i det han missat om avtalsrörelsen. Kollektivavtalskampanjen fortsätter också.

– Vi har bestämt oss för att ta striden ända ut, säger han.

Och för att bli effektivare och minska företagarnas betänketider. Han försöker samtidigt övertala LO-distriktet att ta till sig hans modell. Gata för gata, men alla arbetsplatser, alla förbund och gemensamma blockadvakter. Då skulle det bli sann solidaritet.
Han tycker också att kommunen borde kräva kollektivavtal för att ge utskänkningstillstånd, det skulle lösa mycket.

Dan Fransson är föreningsmänniska så ända ut i fingerspetsarna att han talar om sitt spruckna äktenskap som en förening där medlemmarna inte gjorde vad de skulle. Han känner ett ansvar för fackföreningsrörelsen och för det socialdemokratiska partiet. Därför har andra förbunds, inte minst IF Metalls och Kommunals, ovilja att hjälpa till med blockadvakter känts som en stor besvikelse.

Han känner också viss oro för att solidariteten inte räcker till hos förbund som redan tecknat avtal när det blir dags för hotell- och restaurangbranschen att försöka minska lönegapet.

– Det är lätt att ta skydd bakom ett skrivbord, säger han.

FAKTA: Dan Fransson
Ålder: 58 år.
Yrke: Förste ombudsman för Hotell- och restaurangfackets region väst.
Familj: Ny fru sedan fyra år tillbaka, fyra barn mellan 26 och 34 år, tre bonusbarn, fem barnbarn och ett sjätte på väg.
Född och uppvuxen: I Trollhättan.
Största intresset: Barnbarnen, fantastiskt att se livet fortsätta.
Senast lästa bok: Fem böcker på åtta dagar under solsemestern förra veckan. Bland annat Kerstin Ekbergs Striden i Stenkyrka – en facklig prövning. ”Den går att applicera ord för ord på konflikten vid
salladsbaren.”
Skulle vilja: Resa mer. Hoppas träffa fackföreningsrörelsen i Rumänien juni för att diskutera demokrati.