ANALYS. Den gångna förhandlingshelgen skvallrar tydligt om svårigheterna för både fack och arbetsgivare inom industrin. Arbetsgivarnas heta önskan om att nå en uppgörelse över en längre period har inte kommit närmare, trots medlingsförslag eller skisser som siktat på tre år. Fackens önskan om goda materiella villkor för att diskutera en längre period har inte heller tillgodosetts.

En viss matthet har därför brett ut sig bland förhandlarna inom industrin och tempot sjunker tillfälligtvis. Den uttalade ambitionen är dock fortsatt en uppgörelse under veckan, men det kan lätt knuffas fram till veckan därpå.

Konflikter hotar
Ett slutbud som förkastas av de fackliga organisationerna följs omgående av varsel om konfliktåtgärder. En sådan utveckling försöker opo undvika så långt det någonsin är möjligt. Därför kan det dröja med en slutlig hemställan till parterna på de sex industriområden som just nu förhandlar parallellt. För första gången i vinter nämns nu därför ett kort, rent löneavtal som en tänkbar utväg för både fack och arbetsgivare.

I dagsläget är det inte parterna själva som äger förhandlingarna. Industriavtalet stadgar att industrins egna medlare, de opartiska ordförandena, leder överläggningarna under den sista månaden före avtalets utgång. Och just nu är det opo som håller i taktpinnen. Men det är oklart i vilka banor de tänker och agerar.

De tydliga fackliga nejen under den gångna helgen har på ett närmast övertydligt sätt illustrerat att det finns ett flertal smärtpunkter som ännu så länge inte är lösta och att en slutlig uppgörelse därför drar ut på tiden

Inte i närheten
Höjningarna av de lägsta lönerna är inte i närheten av vad facken begärt. Ingångslönen för en erfaren yrkesarbetare är den svåraste delen av problemet. Att göra en trappstege med anställningstid i företaget som grund för inplacering på de lägsta lönerna avvisas av facken. Åtminstone så länge den allra lägsta lönen inte höjs betydligt kraftigare än de 450 kronor som opo föreslagit.

Det är viktigt att erinra sig problemen på exempelvis Volvo där utländska erfarna arbetare för några år sedan avlönades med 90 kronor i timmen för kvalificerat verkstadsarbete. Den lönen vill facken höja kraftigt. Allt för att minimera risken för underbudskonkurrens.

Men det är inte bara de lägsta lönerna och de totala löneökningarna som spökar i slutvarvet av förhandlingarna. Risken för att arbetsgivarnas krav på ökad förläggningsrätt av arbetstiden kopplas till varje ytterligare tiondels ökning av lönepåslagen är ett lika stort hot mot en uppgörelse nu som tidigare.