Förlorade jobbet – efter tre år

Efter tre år på samma arbetsplats fick Rauf Muhammed veta att han inte var välkommen till jobbet längre. Här är han tillsammans med sin dotter Ramsha. Bilden togs i juni förra året. Foto: Pia Hanzi.

Att vara timavlönad, behovsanställd eller springvikarie innebär oftast att tillvaron är osäker och fylld av väntan. Ska telefonen ringa i dag? Har jag arbetat tillräckligt många timmar för att få fast jobb? Vill de sparka ut mig nu?

Rauf Muhammed i Stockholm är en av dem som väntat. I våras berättade han i LO-Tidningen om arbetstider som skiftar från månad till månad, om rädslan för att tacka nej till jobb och därmed inte få fler telefonsamtal. Sen dess har Raufs tillvaro blivit, om möjligt, ännu sämre. I somras var han inte längre välkommen på äldreboendet där han hoppat in regelbundet i tre år. Det fanns plötsligt inte mer arbete, upplyste Hägerstens stadsdelsförvaltning i ett brev.

Han hade klagat på sitt sommarschema, kallat in facket för att få hjälp och dessutom pratat med kommunens antidiskrimineringstjänsteman.

– De sa att jag borde förstå att jag inte längre var välkommen, säger Rauf Muhammed, som sen dess fått ett tillfälligt jobb i vården i en annan kommun.

Redo att anmäla
Rauf anser att han blivit diskriminerad och att han över lag behandlats sämre än sina svenska kolleger. Som pakistanier har han helt enkelt inte samma ställning på arbetsmarknaden. Så är det bara och det är han innerligt trött på. Hemma på köksbordet ligger en anmälan till diskrimineringsombudsmannen färdig att skickas in.

När det gäller personer med utländsk bakgrund ger statistiken och forskningen Rauf delvis rätt. Invandrare är överrepresenterade bland personer med tillfälliga jobb. Arbetslösheten är högre. Integrationsverket skriver i sin integrationsrapport från 2005 att förklaringen till dessa skillnader inte finns hos de arbetande eller arbetssökande. Diskriminering gör att personer med utländsk bakgrund har sämre villkor.

– Vad ska jag tro, säger Rauf, när ett ledigt vikariat på mitt jobb i somras gick till en person med svensk bakgrund och kortare anställningstid? Samtidigt som jag blev av med mitt arbete.

Han tycker också att det är konstigt att han inte fått fast jobb när han jobbat betydligt mer än de 1.080 timmar (under tre år) som facket satt som gräns för vikarier att få fast jobb. Maria Stenback är enhetschef för ett demensboende på Fruängsgården i södra Stockholm, Rauf Muhammeds gamla arbetsplats. Hon förnekar att Rauf diskriminerats. Hon säger att alla behandlas likvärdigt på hennes arbetsplats. Det vikariat som Rauf nämner tillsattes när han hade ett annat pågående vikariat.

– Och då var det inte hans tur.

Outbildad arbetskraft
Som Raufs tidigare chef vill hon inte säga mer. Maria Stenback är stolt över verksamheten på demensboendet och pekar på att flera av de fast anställda har utländsk bakgrund, närmare bestämt nio av 24. Att ännu större andel av de timanställda (sju av elva) är invandrare förklarar hon med att de inte alltid har den utbildning som krävs.

Att flera av de fast anställda saknar utbildning, säger hon, beror på att det var länge sen de anställdes. Vid den tiden fanns inte samma krav som i dag. Att de som arbetar tillfälligt har en svår situation kan Maria Stenback förstå, särskilt om de inte får ihop det antal timmar de vill ha. Samtidigt tror hon att många vill arbeta så. Det kan passa väldigt bra för den som studerar. Några få arbetar väldigt mycket och de kan jobba ihop till tre år och bli anställda, men det finns ingen garanti för att det blir på Fruängsgården. Det kan bli någonstans i Stockholms stad.

– Rauf Muhammed var inte aktuell för fast tjänst, säger Maria Stenback.

Rauf är besviken på arbetsgivaren, men också på facket. Facket hjälpte till med sommarschemat men sen hände inget mer. Han anser att han arbetat de timmar som krävs för fast jobb, något Kommunal inte kunnat bekräfta.  Bodil Bressler, ett av Raufs fackliga ombud, säger att det är svårt för timanställda att få fast tjänst. Nästan omöjligt, lägger hon till. Om det är lättare att få fast tjänst för den som har svensk bakgrund vet hon inte.

– Det kan vara språkligt problematiskt för personer med utländsk bakgrund, säger hon. Å andra sidan måste den som arbetat mycket anses vara lämplig att få fortsätta.

Bodil Bressler uppmanar Rauf Muhammed att ta kontakt med facket igen.

– Det är konstigt att arbetsgivaren säger att det inte är aktuellt med fler vikariat eller timmar. Det vet man inte i förväg.

Läs också: nyhetsartikeln "Timanställda kvar i vården"
Läs också: reportaget "Rauf ser jobben gå förbi"