Utrikesminister Carl Bildts solkiga affärer är en allt större belastning för den borgerliga regeringen.

Varje dag framkommer nya fakta om hur djupt engagerad han varit i företag som är inblandade i rysk maktpolitik, oljeutvinning i folkmordets Sudan, amerikansk krigsmaterialindustri och den turkiska militärens företagsimperium.

Statsminister Fredrik Reinfeldt vägrar dock att acceptera att Carl Bildts ställning är hopplös. Istället beskyller Reinfeldt irriterat Bildts kritiker, som till exempel den liberala tidningen Expressen, för att vara motståndare till marknadsekonomi och privat ägande.

Att Reinfeldt tar till så enfaldiga argument tyder på att han är i obalans. Han har redan förlorat två statsråd och kan inte uthärda nesan att även behöva focka Carl Bildt.

Även Dagens Nyheters ledarsida har svårt att inse att Bildt förlorat sin trovärdighet. I ett försök att bagatellisera Bildts förehavanden som affärsman skriver tidningen att även andra befattningshavare i regeringen har sysslat med politisk lobbyverksamhet.

Centerpartiet har till exempel hämtat en statssekreterare från LRF.

Riktigt vad det har med saken att göra lyckas DN inte klargöra. LRF har oss veterligen inte tillgodogjort sig oljeprofiter genom samarbete med Sudans krigsherrar.

Bildt har ägnat sig åt att bygga upp en privat förmögenhet
Carl Bildt har sedan han avgick från den förra borgerliga regeringen ägnat sig åt att bygga upp en privat förmögenhet. Han har sålt sina tjänster till företag som sysslar med olje- och råvaruutvinning och är allierade med regimer vars respekt för mänskliga rättigheter är minimala eller obefintliga.

Lundin Oil har av Amnesty, Human Rights Watch och Christian Aid angripits för att bidra till finansieringen av folkmordet i Sudan.

Carl Bildt har inte fått sina styrelseuppdrag i Lundinkoncernen därför att han besitter framstående kunskaper om internationell råvaruhandel. Han har fått dem därför att han ska fungera som ”dörröppnare”. Han har ställt sitt politiska nätverk till förfogande åt företag vars handel och vandel är starkt ifrågasatta.

Det sägs vara önskvärt att personer med näringslivserfarenhet ägnar sig åt politik. Helt rätt, men all affärsverksamhet meriterar inte till politiska toppposter.

En svensk utrikesminister, som har skaffat sig en förmögenhet genom att tjäna företag som är indragna i allsköns internationella konflikter och stöder inhemska makteliter, kan inte med trovärdighet företräda Sverige utrikespolitiskt.

Carl Bildt har, som alla kunnat notera, genomfört en kursomläggning av utrikespolitiken som ser ut som en anpassning till sina tidigare uppdragsgivares önskemål. Är det en tillfällighet?

Bildt kunde ha sålt sina aktier och optioner när han tillträdde
Carl Bildt kunde ha undsluppit en del av kritiken om han omedelbart vid sitt tillträde sålt sina aktier och optioner. Men det gjorde han inte. Istället försökte han inbilla allmänheten att han var juridiskt förpliktigad att tacka ja till pengarna.

I realiteten har han, som Expressen avslöjat, kvitterat ut en avskedsgåva av Vostok Nafta om 4,8 miljoner.

En gåva som getts i strid med bolagets egna regler och därför kunde utdelas först efter ett särskilt styrelsemöte som ägde rum i januari 2007, fem månader efter att Carl Bildt tillträtt.

Det är förvånande att statsministern tycker detta är i sin ordning. I andra länder kallas en muta för en muta.

Smart polare höjd över varje misstanke
Regeringen har begärt att landshövdingen i Jämtland tar time out. Skälet är att hon gjort reklam för besöksnäringen i länet genom att delta i en älgjakt där hon trakterats med en trerätters middag, vilket tingsrätten fann vara oförenligt med hennes tjänst, ett domslut som förmodligen hovätten sopar undan om den inte vill dra löje över sig.

En utrikeminister som snor åt sig 4,8 miljoner anses dock av regeringen vara en smart polare höjd över varje misstanke om bestickning. Det håller inte. Sverige kan inte ha en utrikesminister som är till salu.