Det kostar lite men är nödvändigt om även de sämst betalda ska kunna leva på sin lön. Det var Facken inom industrins budskap när de på en presskonferens på fredagen slog ett slag för sitt avtalskrav på 1.400 kronor i höjda lägstlöner. Dessutom framhöll förbundet att höjda lägstlöner skyddar lönerna för dem som tjänar bättre. 

Den sänkta a-kassan och konkurrensen från utländska företag som är tillfälligt i Sverige sätter press neråt på lönerna, menar industrifacken. Därför är det viktigt att höja de lägsta lönerna just nu.

– Arbetsgivarna vill ha pressen nedåt. Därför är de så hårdnackade motståndare till höjda lägstlöner, säger Veli-Pekka Säikkälä, chef för IF Metalls förhandlingsenhet.

Skillnaden mellan genomsnittlig lön och lägstlöner har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet. Den utvecklingen vill industrifacken ha en slut på. Veli-Pekka Säikkälä säger självkritiskt att facken egentligen borde ha gjort något åt det här tidigare, men att det nu är hög tid.

Pottmodellen inte deras påse
Att Facken inom industrin valt att höja lägstlönerna istället är att följa LO-samordningens låglönesatsning med särskild kvinnopott förklarar han med att kvinnopotten inte passar IF Metalls behov.

– LO:s modell är en insamlingsmodell som inte säger något om fördelningen. För oss ger det bättre resultat att höja lägstalönerna eftersom det i hög grad är kvinnor som har dessa löner.

Av de 20 procent lägst betalda inom industrin är 37 procent kvinnor och 16,9 procent män. En undersökning som Facken inom industrin presenterade på presskonferensen, slår enligt förbunden, hål på några myter om lägstlönerna.

Tvärtemot vad som påstås är det en stor grupp som ligger kvar länge på de allra lägsta lönerna. Drygt hälften av de medlemmar som år 2000 tillhörde de 20 procent lägst avlönade var kvar på låg lön fem år senare. En annan ”myt” är att det är dyrt att höja lägstlönerna. Det motsäger fackens beräkningar. På teknikavtalet kostar det exempelvis 0,002 procent.

Kan det inte verka ynkligt i medlemmarnas ögon med krav som kostar så lite?
– Jo, den kritiken har vi också fått. Många medlemmar tycker att vi borde kräva mer eftersom det går bra för större delen av industrin.

Förklaringen är, enligt Veli Pekka Säikkälä, att det måste bli en balans mellan krav på löneökningar och arbetslöshet. Att kräva för mycket innebär höjd arbetslöshet.

Läs också: nyhetsartikeln ”Många fast på jobb med lägsta lönen”