Argumenten håller inte
Att låga ingångslöner bara ska gälla för ungdomar under en kort tid håller inte som argument för att hålla lägstalönerna nere, anser LO.
– Det syns tydligt när man ser till vilka det är som i realiteten har de lägsta lönerna, säger LO-ekonomen Albin Kajnelainen.
De butiksbiträden som har lägst lön inom sitt yrke har en medelålder på 32 år, de servitörer och hovmästare som har lägst lön har en medelålder på 31 år och den stora grupp vårdbiträden och undersköterskor med allra lägst lön har en medelålder på 42 år.
Det blir då också svårare för ungdomar som anställts till låg lön att senare få upp sin lön.
– Många säger ”det är bra att de unga får lägre lön, för då får de jobb”. Men de tänker inte på att deras egna löner kommer att sjunka eftersom sänkta lägstalöner inte längre kan hålla uppe lönerna i ekonomin, säger LO:s chefekonom Dan Andersson.
Mer till företag
Resultatet blir att lönerna för stora grupper blir lägre än vad som motsvarar deras prestation på jobbet och ger alltså företagen en större del av vinstkakan.
Hårdast slår det mot dem med kort utbildning, där det kan skapas familjer som lever med en mycket låg välfärd.
Frågan är också om låga ingångslöner verkligen ger jobb till dem som är längst ifrån arbetsmarknaden.
– Danmark, med högre lägstalöner, har till exempel lyckats betydligt bättre än USA (med låga ingångslöner) att sysselsätta folk med kort utbildning, säger Dan Andersson.
Viktigt för alla
Att hålla uppe lägstalönerna är alltså viktigt för alla löntagare.
LO-ekonomerna har studerat Handels avtalsperioder mellan 1995 och 2006. Bara under en period, mellan 1998 och 2000, har Handels medlemmar haft en negativ löneglidning. Just denna period sammanfaller med de år då de avtalade minimilönerna höjdes avsevärt mindre än övriga avtalsperioder.
– Även Sif har börjat upptäcka detta. De kämpar nu för höjda minimilöner eftersom de märker att de har svårt att hålla uppe lönerna för medlemmar på mellannivå när callcenters och liknande blir fler och betalar betydligt lägre löner, säger Dan Andersson.
Det är, enligt Dan Andersson också anledningen till att det är försvarbart att kämpa – och som i Kommunals fall – strejka för höjda minimilöner.
Hur ska man då minska arbetslösheten hos personer som har svårt att få fäste på arbetsmarknaden?
LO-ekonomerna upprepar här det krav de hade även på den tidigare socialdemokratiska regeringen. Öka de direkta anställningsstöden. På så sätt fördelas kostnaden genom skatten och minskar arbetsgivarens kostnad för arbetskraften utan att lönesummorna minskar.
– Det är bättre att ta dessa kostnader gemensamt, utan att sänka den utgående lönen, säger Albin Kajnelainen.
Starkare minimilöner skulle också gynna de sektorer som har lägst löner, det vill säga främst kvinnolönerna.
