För ett år sedan gav Riksdagens finansutskott de två professorerna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin i uppdrag att utvärdera systemet med en fristående riksbank. Nu kommer det beska svaret.

Inflationen har lång tid legat under målet på två procents om året. Produktionen har därmed blivit lägre och arbetslösheten högre än nödvändigt, konstaterar utvärderingen.

Professorerna kritiserar också Riksbanken för att ta för mycket hänsyn till de stigande huspriserna.

”Dagens huspriser i Sverige förefaller inte utgöra något hot mot stabiliteten i de finansiella instituten, och Riksbanken bör undvika att fokusera alltför mycket på huspriserna när den fattar beslut om sina penningpolitiska styrmedel”, skriver de.

Tydligare Riksbank
Även denna kritik har hörts i den svenska debatten.

Giavazzi och Mishkin föreslår därför ett nytt prisindex som rensar bort husprisers och boräntors inflytande på inflationen.

Ytterligare kritik riktar professorerna mot Riksbankens prognoser där de vill se egna bedömningar från Riksbanken om vad den tror om den framtida räntan.

Giavazzi och Mishkin vill också se en bättre demokratisk styrning av Riksbanken med tydliga och öppna utfrågningar, dels efter att Riksbanken har lagt sin prognos, dels av alla som nomineras till Riksbankens direktion.

Nöjd LO-ekonom
– Man får passa på att vara glad de gånger man får medhåll, säger LO:s chefekonom Dan Andersson.

– De tycker i stort sett som vi, Riksbanken ska inte titta på huspriser och aktiepriser, den ska stabilisera inflationen och eventuellt också ta hänsyn till den reala ekonomin. Men utvärderingen har också förslag som är komplicerade och som vi inte utan tvekan kan instämma i.

Ett sådant förslag är att skapa en period med för hög inflation för att kompensera för den långa tid Sverige haft för låg inflation.

Detta skulle återföra prisnivån till den nivå som den skulle ha legat på om Riksbanken lyckats uppnå sitt inflationsmål, anser Giavazzi och Mishkin.

Väl djärvt?
– Som privatperson låter det intuitivt rätt, men jag tycker det är väl djärvt. Det betyder att löneförhandlare framöver inte vet hur reallönerna kommer att bli.

– Om vi har en femårig avtalsperiod, där inflationen i ett par år är för låg, så kan det leda till att Riksbanken vill kompensera detta. Då får man höga reallöneökningar i början men lägre mot slutet av avtalsperioden.

– När man ska förhandla igen måste man då först göra en prognos över om Riksbanken kommer att ändra sitt inflationsmål under avtalsperioden.

Hur ska då Riksbanken agera?
– Hamnar den kontinuerligt fel måste den bygga in det i sitt funktionssätt. Det är som att styra en båt. Är avdriften stor måste det beaktas när man styr. Riksbanken måste lära sig rätt saker, inte byta inflationsmål, säger Dan Andersson.

Läs också: nyhetsartikeln "Riksbanken uppmanas höja räntan"