Mexikos metallare tjänar bäst – och är fackligt organiserade
Omar Abrego, fackledare på Volkswagens mexikanska anläggning i staden Puebla. Facket är starkt på fabriken men hoten om försämrade arbetsvillkor är vanliga: ”Men det går vi inte på. Vi vet att de tyska aktieägarna har en guldgruva i vår anläggning.” Värre är då konkurrenshotet från importerade kinesiska bilar. Foto: Dick Emanuelsson. |
Mexiko bokstavligen sjuder av arbetsmarknadskonflikter. Gruvarbetare, elektriker, oljeoperatörer, metallarbetare, offentlighetsanställda strejkar, och tiotusentals bönder marscherar för en levande landbygd.
Lärare och andra arbetargrupper i staden Oaxaca har nästan har upprättat en parallell statsmakt sedan maj månad och lamslagit staden i sitt krav på att den korrumperade delstatsguvernören avgår. Det är en bild som sällan märks i de internationella nyhetsbyråernas rapportering.
På Volkswagen i Mexikos tredje stad Puebla har de drygt 2.000 metallarbetarna tvingats ut i flera strejker de senaste åren.
– Arbetsförhållandena på fabriken är stenhårda. I den senaste avtalsrörelsen lade företaget fram ett skambud och vi tvingades ut i konflikt, säger Omar Abrego, som arbetat 16 på det tyska multinationella bolagets anläggning.
Arbetarna, bland de bäst betalda i Mexiko, tjänar lika mycket på en dag, 35 dollar, som de anställda på maquilasfabrikerna, lågprisindustrin, gör på en vecka. Och det är där man tydligast kan se värdet av en arbetarnas försvarsorganisation. För medan metallarbetarna är väl organiserade i sin fackklubb, gör företagsledningarna inom maquilasindustrin allt för att bekämpa facklig organisering.
– Företagsledningen har flera gånger hotat med att stänga och flytta fabriken om vi inte går med på att arbeta skift eller övertid utan ersättning och och fortsatta uteblivna löneökningar. Men vi har inte gått i den fällan för de tyska aktieägarna har i vår anläggning en guldgruva.
– Däremot är vi starkt oroade över att regeringen har beslutat tillåta import av kinesiska personbilar som kostar hälften av en liknande Volkswagen.
FAKTA: Miljonärer och mångmiljardärer äger landet
Mexiko är ett av Latinamerikas rikaste länder med 85.000 miljonärer. Tidskriften Forbes har listat elva mexikanska mångmiljardärer, fler än Saudiarabien, Schweiz eller Taiwan. Tio miljoner mexikaner lever i extrem fattigdom och överlever på en dollar per dag. Uppskattningar säger att cirka 12 miljoner mexikaner, majoriteten papperslösa, lever och arbetar i USA. Enbart under 2004 skickade utlandsmexikanerna hem 16 miljarder dollar, cirka 120 miljarder kronor. Bara det halvstatliga oljebolaget Pemex omsatte mer pengar. Men företaget har inga medel i sina investeringsfonder.
FAKTA: Tre partier – tre landsorganisationer
Tre partier – tre landsorganisationer
• PRI, Partido Revolucionario Institucional, Institutionella revolutionspartiet. PRI styrde Mexiko under 70 år och blev en stat i staten.
• PAN, Partido Acción Nacional, den politiska högerns och näringslivets företrädare.
PAN:s presidentkandidat Felipe Calderón vann, enligt den federala valkommissionen (TEJPF) med 0,56 % eller 233.831 rösters övervikt mot PRD:s Andres Manuel Lopez Obrador.
• PRD, Partido Revolucionario Democrático, vänstersocialdemokratiskt och en sammanslutning från 1988 av flera vänsterpartier.
PRD dominerade valkoalitionen Bien para todos där även de två mindre partierna PT, Partido de los Trabajadores, arbetarpartiet, och Convergencia, ingår. Koalitionens presidentkandidat fick nära 15 miljoner röster.
• Landsorganisationer: CTM, Confederación de Trabajadores de México, leddes under 57 år av Fidel Velázquez fram till hans död vid 97 års ålder. CTM var PRI:s förtrogna under många år, anklagad för både korruption som en kooperativistisk gren av arbetarrörelsen.
• UNT, Unión Nacional de Trabajadores, bildades av fackförbund och som lämnade CTM 1997 samt av oberoende fack. Har cirka 1,5 miljoner medlemmar, en fjärdedel av det PRI-kontrollerade CTM.
• CROC, Confederación Revolucionaria de Obreros Campesinos. Har i dag förlorat mycket av sin kraft.
Läs också: nyhetsartikeln ”Avgående presidentens jobblöfte infriades inte”
Dick Emanuelsson
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen