Kvinnorna inom LO fick gå med på att industrin ska lägga ribban i avtalsrörelsen mot att det blev en särskilt kvinnopott. 

– Det har varit en tuff resa, men för oss är det okej att den konkurrensutsatta sektorn går före, säger Kommunals ordförande Ylva Thörn.

Hon köper inte bilden av ett köpslående mellan kvinnodominerade förbund och industrin, men medger att det inte varit alltför lätt att komma överens. Nu är modellen för kvinnopotter klar, nästa steg blir att hitta en nivå på lönekraven. För tre år sen genomförde Kommunal sin största strejk någonsin. Då stod förbundet relativt ensamt på barrikaderna. Stöd fanns hos medlemmar och bland allmänheten, men kritiken var hård, inte minst från andra LO-förbund som Handels.

Vad är det som säger att ni kan hålla ihop den här avtalsrörelsen?

– Det finns en helt annan diskussion i dag. Vi är överens om att satsa på kvinnorna för att deras arbete är för lågt värderat. Alla är också ense om att det behövs både lägstlönesatsningar och särskild kvinnopott för att något ska hända, säger Ylva Thörn.

Hon ser strejken 2003 som en framgång, både för Kommunals medlemmar och paradoxalt nog för LO:s sammanhållning. Det var för att Kommunal tog strid för lägstalönerna som den frågan kom in i LO:s samordning 2004.

– I dag inser alla hur viktigt det är att täppa till i botten, säger hon.

I vissa lägen hamnar man där, ensam mot de andra, för att man helt enkelt måste. För medlemmarnas skull, säger Ylva Thörn apropå den omdiskuterade strejken.

Som ordförande måste man fatta beslut och bestämma vart förbundet ska gå, slår hon fast. Även om alla inte är med på tåget. Samordningsbeslutet är bra och ger trygghet inför avtalsrörelsen, tycker Ylva Thörn. Då är det värre med andra inslag. Möjligheten att få laglig rätt till heltid försvann med regeringsskiftet och frågan måste upp i förhandlingarna på ett eller annat sätt. Arbetsgivarna har sagt sig vilja lösa frågan i avtal, men ännu har inga propåer kommit.

Väntar på andras åsikter
Vad rätten till heltid – eller andra krav i avtalsrörelsen som inte är formulerade än – ska kosta vill inte Ylva Thörn gå in på. Det går överhuvudtaget inte att få henne att nämna några siffror.

– Först ska våra avtalskonferenser avslutas, säger hon. De pågår hela oktober.

Att arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting vill ha sifferlösa centrala avtal och lokal lönebildning efter bärkraft verkar inte bekymra Ylva Thörn. Hon tar en vindruva till och säger lugnt att det finns ett lönesystem som fungerar. Det tänker hon inte ändra på.

Att kommunerna går bra just nu, plus 22 miljarder i år, gör det än mer angeläget att ha en bra fördelning av utrymmet, enligt Ylva Thörn som vill att pengarna ska gå till bland annat bättre löner och villkor.

– Det är en förutsättning för att sektorn ska kunna locka till sig personal även i framtiden. Både kvinnor och män.
Men männen ska komma för att de så önskar, framhåller Ylva Thörn, som ogillar argumentet att män ska in i en bransch bara för att dra upp lönen.

– Kvinnor ska stå upp för sina yrkesval. Om män ska hjälpa till med lönerna säger vi ju att kvinnor inte utför riktiga jobb. Bara för att det är kvinnor. Det ställer jag inte upp på.

FAKTA: Största förbundet
Kommunal är Sveriges största fackförbund med 570.000 medlemmar. 81 procent är kvinnor. Medlemmarna finns i över 230 olika yrken, bland annat i vården, äldreomsorgen, barnomsorgen, brandkårerna. De flesta har kommuner och landsting som arbetsgivare, men fler och fler är anställda i privata företag.

Läs också: nyhetsartikeln "Industrin kommer först"