Jobbet kommer i andra hand

I närkamp med chefen. Henrik Hahne i bakgrunden är van vid att möta sin chef, Ragnvald Clayhills Hedemann, på aikidomattan eftersom det var där han fick sitt jobb som översättare. Foto: Staffan Claesson.

Kom hit, gör det du ska, gå hem igen och sluta genast tänka på jobbet! Uppmaningen kommer från chefen på en översättningsfirma som gjort det till en grej att anställa folk som lever för sin fritid.

– Om jag har två sökande som har samma kompetens och den ena har klarat av en lång akademisk utbildning på kortare tid än normalt, och den andra har blivit klar senare än tänkt för att han eller hon engagerat sig i saker utanför studierna – då väljer jag den sista, konstaterar Ragnvald Clayhills Hedemann och reser sig upp.

Hans rygg värker och för att dämpa smärtan försöker han att inte sitta still längre än nödvändigt. I över tjugo år har han haft ont i kroppen till och från, ofta i samband med stress. Men just den typen av smärta är det slut på.

– Aikidon har blivit ett sätt att stänga ute världen, varva ner och komma ifrån jobbet.

Sextett på träningen
Den japanska kampkonsten, inte sporten för det är inte tillåtet att tävla i aikido, är hans hobby och den tycks smitta. För med till träningen följer allt som oftast även fem eller sex av killarna på jobbet, som är en översättningsbyrå i Uppsala.

– Tomas, Christer, Per-Erik, Henrik, Bosse, Johan. Ja, i procent är det fullkomligt löjligt hur många vi är, inte minst om man tänker på att fem av oss har svart bälte, säger Ragnvald Clayhills Hedemann.

Henrik Hahne, en av de sju, kommer från Skövde och började på Star Translitera för ett drygt år sedan. Men han har tränat aikido sedan långt tidigare och hamnade i Uppsalaklubben när han kom till stan för att avsluta sin utbildning i datalingvistik. Där träffade han Ragnvald Clayhills Hedemann, som var instruktör, och en dag i omklädningsrummet berättade Henrik Hahne vad han pluggade. Och på den vägen är det.

Jag undrar om han aldrig är orolig för att folk ska tro att han fått sitt jobb bara för att han tränar i samma klubb som chefen och Henrik Hahne ger mig en oförstående blick.

– Men så är det ju?! Det var ju därför jag fick jobbet, genom kontakten med Ragnvald. Företaget rekryterar folk på klubben och klubben rekryterar folk här.

Och Henrik Hahne ser flera fördelar med att ha samma fritidsintresse som kollegorna.

– Jag kan diskutera träning på jobbet eftersom flera andra här också är instruktörer. Och i och med att man haft fysisk kontakt kan man busa lite mer med varandra. Inte för att det här är någon lekstuga, men det gör det liksom lättare.

Könsuppdelat
Ingen har någon riktigt bra förklaring till varför inga av tjejerna är med och tränar. Ann Klaar som jobbar som projektledare på byrån kontrar med att hon ingår i företagets silvertrupp. Ett gäng, tjejer förstås, som går på samma silversmideskurs.

– Det händer att vi pratar jobb men det kan även vara bra att bara lära känna varandra lite bättre för att kunna veta med sig om någon har det lite extra jobbigt eller så, ofta märks ju det på jobbet också.

Och även om chefen gärna ser att de anställda håller sig i fysisk trim är han mest angelägen om att folk har ett roligt liv utanför kontoret. Om det sedan är smide, träning, matlagning eller familjen som drar det spelar ingen roll.

– Det här lilla gänget på jobbet får inte bli allt. I perioder är det jättestressigt och den som inte har något att gå hem till sitter kvar och jobbar fast han eller hon är trött och lätt gör fel. Så när jag möter folk som vill jobba här och som säger saker som ”det här är det enda jag vill göra” eller ”jag kommer att lägga hela min själ i det här jobbet” – då springer jag åt andra hållet, säger Ragnvald Clayhills Hedemann.

FAKTA:
Till fikat: frukt / bulle
Tid för träning: på jobbet / på fritiden
Träningsbidrag: till alla / till dem som kan visa att de faktiskt tränar
Möten: under gemensamma promenader/ i konferensrummet