Världens största detaljhandelskedja, amerikanska Wal-Mart, meddelade nyligen att företaget tänker samarbeta med det regimkontrollerade facket i Kina. På hemmaplan hålls facket tillbaka, men jätten har under senare tid mött allt hårdare kritik från politiskt håll.
 
Föreställ dig att ledande svenska politiker mitt i en valrörelse skulle kampanja mot en detaljhandelskedja, säg Åhlens. Något liknande pågår just nu i USA. Minoritetsledaren i senaten Harry Reid, förre vice presidentkandidaten John Edwards och senatorn Joseph Liberman med flera ledande demokrater,  har under senaste månaden deltagit i en kampanj under rubriken ”Vakna Upp, Wal-Mart”. Förra året betalade senatorn Hillary Clinton tillbaka de kampanjbidrag hon  fått från detaljhandelsjätten. Landets största privata arbetsgivare med över 1,3 miljoner anställda har kommit att bli en viktig symbolfråga i amerikansk politik.

Debatten kring Wal-Mart påminner i vissa delar om de hätska diskussioner som ibland blossar upp kring köpmarknader i Sverige. Det brukar heta att de slår ut småbutikerna och utarmar det lokala näringslivet. Men kritiken mot Wal-Mart har ett tydligt särdrag. Udden riktas mot hur företaget behandlar sina anställda. Kritikerna hävdar att Wal-Mart har satt i system att erbjuda låga löner och dåliga sjukförsäkringsförmåner. Enligt bolagets egna uppgifter är  den genomsnittliga timlönen dryga tio dollar i timmen, vilket är något under den nationella genomsnittslönen för handelsanställda. Mindre än hälften av de anställda omfattas av företagets sjukförsäkring.

Konsekvent motarbetade
Företaget gör ingen hemlighet av sitt motstånd mot facklig organisering av arbetarna. Försök att etablera facklig representation motarbetas systematiskt. När styckarna vid en butik i Texas röstade för att organisera sig fackligt svarade Wal-Mart med att göra sig av med dem och enbart sälja förpaketerat kött.

Effektiviteten i strävandena för att krossa facket går inte att ta miste på. Wal-Mart har nära 4.000 butiker runtom i USA. Facklig representation saknas vid samtliga. Svårigheterna att organisera de anställda på företaget har fått kritikerna att söka andra vägar.  På flera håll har nya lagar och förordningar antagits med Wal-Mart som mer eller mindre uttalad måltavla. I delstaten Maryland antogs en lag som innebar att bolaget skulle behöva erbjuda en bättre sjukförsäkring. Lagen revs senare upp av en federal domare, med hänvisning till att den  stred mot federala regler.

I Chicago röstades i somras en förordning igenom som innebär att anställda vid stormarknader år 2010 måste ha en lön om minst tio dollar i timmen. Det är ännu oklart om den nya regeln kommer att bli verklighet, och blir den det hotar företaget att öppna butiker på andra håll. Wal-Mart har under det senaste decenniet lyft blicken bortom Nordamerika, och äger numera butiker i 13 olika länder. Från dessa ljuder andra tongångar.

I mitten av augusti meddelade företaget att man gått med på att samarbeta med det regimkontrollerade kinesiska facket, ACFTU.
Wal-Mart har 60 butiker och 30.000 anställda i Kina. Men beskedet om omfamning av det kinesiska facket innebär dock inte att hoppet ökar på hemmaplan om en förändring.

Väsensskilda fack
– Detta signalerar inte en ändring av  vår strategi i USA. Kinas arbetsrätt och enda fack skiljer sig mycket från det du finner på andra håll, deklarerade bolagets taleskvinna Amy Wyatt.

Agerandet passar in i ett mönster där Wal-Mart i sin internationella expansion efter påtryckningar öppnar för facklig representation, medan dörren hålls stängd i Nordamerika. Bolaget äger butiker i Japan, Storbritannien, Brasilien, och Mexico där de anställda är fackligt organiserade. Förklaringen är enkel.

– Bland de industrialiserade länderna är arbetsrätten i USA den minst gynnsamma för kollektiva förhandlingar och fackföreningar, säger Robert Hurd, professor i arbetsmarknadsrelationer vid Cornell-universitet.

Läs också: nyhetsartikeln "Gigantens låga löner sprider sig"
Läs också: nyhetsartikeln "Andra AP-fonden säljer sina aktier i Wal-Mart"
Läs också: nyhetsartikeln "Facket lättsinnigt till globaliseringen"