Nyheter

Soffliggarnas parti växer

Soffliggarnas parti har vuxit från en halv miljon väljare till nästan en och en halv. Och det kan bli ännu större i årets val.

I så fall kommer ”icke-röstarna”, som utgjorde 19,9 procent av de röstberättigade i riksdagsvalet 2002, att spränga 20-procentsvallen. Då får politiker och statsvetare svårt att hävda att Sverige är ett föredöme i fråga om politiskt deltagande. Deras första förklaring kommer antagligen att handla om årets valrörelse.

– Jag ser en jätterisk för lägre valdeltagande än 2002, säger Irene Wennemo, näringspolitisk chef vid LO. De borgerliga partierna, framför allt moderaterna, har rört sig mot mitten, och människor upplever att det inte gör så stor skillnad vem som vinner valet.

– Moderaterna har närmat sig socialdemokraterna, det måste jag nog skriva under på, säger Henrik Oscarsson, som forskar om valdeltagande vid Göteborgs universitet. Det gäller bland annat arbetsrätten och skattepolitiken. Och det märker väljarna.

Samhället avpolitiseras
Undersökningar visar att de är väldigt bra på att upptäcka partiernas rörelser längs vänster-högerskalan. Känslan av avideologisering och minskad polarisering finns i hela Västeuropa, enligt Henrik Oscarsson. Sedan 1970-talet, då ”allt” var politik, har politiken gjort reträtt från en rad samhällsområden. När mindre står på spel i valet minskar viljan att gå och rösta.

Å andra sidan ser årets riksdagsval ut att bli jämnt. Jämna val mobiliserar fler väljare än val som verkar avgjorda på förhand, enligt forskarna, som talar om en ”jämnt lopp-effekt”. Frågan är om det räcker för att väga upp bristen på ideologisk hetta. När själva valrörelsen är analyserad bör kanske blickarna riktas mot vad som har hänt på djupet i det svenska samhället. Alla undersökningar av valdeltagande pekar nämligen på att sociala klyftor spelar stor roll.

I riksdagsvalet 2002 röstade 85 procent av dem som har jobb, men bara 71 procent av de arbetslösa. Bland dem med de lägsta inkomsterna (under 100.000 kronor om året) röstade 72 procent. Bland dem som tjänade över 300.000 röstade 92 procent.
På samma sätt betyder låg utbildning, få sociala kontakter och utländskt ursprung att du inte självklart går och röstar. Även ålder och kön spelar roll. Bland unga män med arbetarjobb var valdeltagandet 65 procent, bland äldre kvinnliga tjänstemän 95 procent – en skillnad på 30 procentenheter.

Mått på klyftor
– De ord som sammanfattar allt detta bäst är ”social integration”, säger Henrik Oscarsson. Valdeltagandet är ett mått på hur socialt sammanhållet samhället är.

När valdeltagandet i Sverige var över 90 procent speglade det alltså ett land med små klyftor och en stark känsla av delaktighet. Men på 20 år (från 1982 till 2002) ökade icke-röstarna från 524.000 till 1.337.000 personer. Henrik Oscarsson håller med om att det är en allvarlig signal, men han är försiktig med mer alarmistiska formuleringar. Trots allt har valdeltagandet i Sverige bara rört sig inom ett spann på 12 procentenheter sedan 1945.

– Att inte rösta har blivit mer accepterat. Men när vi analyserade trafiken mellan soffan och valurnan fann vi att bara drygt 5 procent är permanenta soffliggare. Många icke-röstare kommer tillbaka i nästa val – bara det är tillräckligt spännande och intressant.

FAKTA: Så många valskolkar
Antalet röstberättigade som inte röstar i riksdagsvalet.