NYTT TIDSKRIFTSNUMMER. De barn som var den första generationen vars föräldrar fick full ”valfrihet” med Friskolereformen 1992 går nu i högstadiet. Idag är det nödvändigt att lägga massor av tid på att sondera terrängen innan en unge ska byta skola. Pedagogik? Personaltäthet? Vad säger djungeltelegrafen? Ofta slutar det med att närmaste läroanstalt blir förstaval. Men den gnagande känslan av att ha valt fel kan dyka upp när som helst.

Att skylla sig själv är en av de viktigaste ingredienserna i den dolda läroplanen, ett begrepp myntat av Donald Broady 1981. Den dolda läroplanen är den ordning som en skola fostrar oss i, utan att det syns för någon. Ofta börjar det redan i förskolan och vi vet väl alla vad som ingår. Att vänta, att be om lov, att de starkaste vinner, att det finns ett rätt sätt att tänka och så vidare.

Mycket av det vill pedagogiker som Reggio Emilia, Montessori, och andra ändra på och de blev större i Sverige genom friskolereformen. Men med friskolereformen återvände också den gamla religiösa skolan.

Friskolan brukar vara ett ideal för de politiker som drömmer om en framgångsrik skolnation som Finland – som har kvar den gamla enhetsskolan som vi skrotat. Finland har också ett homogent elevkollektiv, knappast några invandrare, och eftersom de inte har friskolor går alla resurser till enhetsskolan. Det är ju så att en friskola kan avvisa en elev man inte tror ska ”passa” in, så att man kan skapa en friktionsfri och högpresterande skola.

I KRUTs valnummer ”Skolfrågor blir valfläsk” (2/2006) utreds sådana här paradoxer i framförallt den borgerliga skolpolitiken. Alliansen, med fp i spetsen, vill i mycket återskapa det system som fanns för 50 år sedan: realexamen respektive folkskola som tidigt sorterade eleverna. Man talar om disciplin och straffskalor, tidiga betyg och light-utbildning för dem som ändå inte ska styra världens öden i framtiden.

Debatten om kunskapssyn blir en fråga för proffs, medan mantran som ”kvalitet” och ”valfrihet” blir kvar till alla föräldrar som istället får fylla i ”kundformulär” om hur nöjda de är med skolan.

Ulrika Milles
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören