ANALYS. Samordning är ett laddat och viktigt begrepp för både fack och arbetsgivare. Det står för gemensamma prioriteringar, beslut och åtaganden, ömsesidigt stöd och inbördes öppenhet under avtalsförhandlingarna.

I år försöker LO:s fackförbund lyfta samordningen till en högre nivå än tidigare, en mer förpliktigande samordning om man så vill. (Se vidstående artikel.) Ambitionen är att koppla sig samman på ett sådant sätt att det gemensamma uppträdandet blir kraftfullare och starkare än tidigare.

Bakom de nya förslagen finns en växande irritation och motvilja mot att industrins fackförbund ensamma stampar takten i allt för hög grad. Sedan 1997 då Industriavtalet undertecknades har fack och arbetsgivare inom industrin haft en unikt stark ställning på arbetsmarknaden, inte minst under avtalsrörelserna.

Numero Uno
Till en början var det en ordning med allas gillande eller åtminstone utan protester, men med tiden har gnisslet vuxit. I takt med att industrins företrädare blivit bortskämda med att vara arbetsmarknadens oomstridda Numero Uno har fackföreningar, men också arbetsgivare, i andra branscher knutit näven och tyckt sig allt mer instängda i en industriell mall.

En förändring av rådande ordning var eller är därför nödvändig om samordning över huvudtaget ska vara möjlig under vinterns förhandlingar. Den insikten har funnits länge, men först nu börjar den materialiseras.

Försöken att stärka samordningen är också en replik på den uppgraderade samverkan som de privata arbetsgivarna utövat de senaste avtalsrörelserna. Där har samordningen varit mycket strikt.

Inte bindande
LO-förbunden funderar nu över och diskuterar en modell som ger alla förbund ett större inflytande över processen än tidigare. Det först träffade löneavtalet – oftast inom industrin – får enbart en normerande effekt vad gäller löneökningstakten. Det kan inte binda andra förbund i andra frågor.

Tidigare blev industrins avtal normerande på både löneökningsområdet och när det gällde arbetstider, allmänna villkor samt makt- och inflytandefrågor. Så blir det inte i fortsättningen, förutsatt att alla förbund sluter upp bakom den skissade modellen för hur samordningen under avtalsrörelsen 2007 ska se ut.

Läs också: nyhetsartikeln "Förbunden tänker sätta press i flera led"