Lönehöjningen i vårens först slutna avtal blir taket i de andra LO-förbundens förhandlingar. Men den som är först ut måste sedan slåss för de övrigas krav på andra förbättringar, enligt den plan som diskuteras i LO-förbundens ledningar.

Taktikdiskussionerna inför vårens avtalsförhandlingar är i full gång. För LO-förbunden handlar det både om att skapa ett sätt att samarbeta och att formulera gemensamma krav. Tanken bakom LO-förslaget är att det förbund som sluter det första avtalet ska få alla de andra LO-förbundens stöd och uppbackning, eftersom lönenivån kommer att bli alla andras tak.

Samtidigt har det första förbundet pressen på sig att driva och hålla fast vid LO:s gemensamma krav vid sidan av lönen, alternativet är annars att de förhandlare som släpper ett krav på exempelvis företagshälsovård eller kortare arbetstid sedan solidariskt måste slåss för att övriga LO-förbund får gehör för kravet.

De övriga 14 förbunden får med samordningsmodellen en chans att pressa på utformningen av det första avtalet och dessutom få stöd i sina förhandlingar. Detta förslag har LO lagt fram för förbundens avtalssekreterare och det diskuteras just nu. Resultatet ska bli en modell för samordning och gemensamma krav.

Industrin i täten
Det är troligt att något industriförbund sluter det första avtalet. Enligt flera förbund råder det i år enighet om att det är bäst. Tidigare har övriga förbund varit irriterade på den ordningen, eftersom det först slutna industriavtalet fått stor betydelse för alla andra avtal utan att andra haft möjlighet att påverka.

Byggnads avtalssekreterare Gunnar Ericson gillar förslaget, men han vill att LO-facken gemensamt ska besluta om lönenormen och att de andra förbunden ska kunna driva den även om det först slutna avtalet inte når upp till LO-normen.

– Vi vill backa upp dem som sluter det första avtalet och det är bra att förbunden stödjer varandra i förhandlingarnas övriga delar också, säger han.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven vill inte kommentera samordningsmodellen. Avtalet inte färdigdiskuterat i hans förbund. Samma sak gäller bland andra Skogs- och träfacket, Pappers och Seko. Elektrikernas avtalssekreterare Ronny Wenngren har inte sett det färdiga förslaget, men han tycker att det är bra med modeller som stärker samordningen.

– Arbetsgivare måste få sin organisations godkännande innan de skriver på ett avtal. Varför ska inte vi också använda vår styrka? undrar han.

Seko på kanten
Andra förbundsföreträdare är mer återhållna i sina kommentarer och pratar om en skiljelinje mellan industriförbunden och de andra. En del företrädare är trötta på att avtal sluts som påverkar deras förhandlingar utan att de kan påverka dem. När exempelvis Seko skulle förhandla för sina medlemmar inom Posten och sjöfarten i förra avtalsrörelsen ville arbetsgivarna – som är mycket hårt samordnade – följa de normgivande avtalen inom industrin. Men dessa innehöll bara procentuella lönepåslag, och sådana ger inte mycket i branscher med låga löner. Seko slogs i ensamhet för avtal där löneökningarna uttrycktes i kronor och ören.

Företrädare för Byggnads och för Skogs- och trä säger att det är bråttom att skapa regler för LO-samordningen. Risken är annars att industriförbundens egna förberedelser gör att LO- samarbete försvåras. I oktober hoppas LO kunna besluta om ett dokument som reglerar samordningen.

Läs också: analysen "Nyordningen ett måste för samordning"

Charlotta Kåks Röshammar
Erik Larsson
Göran Jacobsson
Mårten Nilsson
Skriv ett e-postbrev till redaktionen