Fel och rätt om arbetslösheten
Nationalekonomen Bertil Holmlund varnade för ett halvår sedan i tidskriften Ekonomisk Debatt för politiker som frestas att yxa till egna definitioner av den ”verkliga” arbetslösheten.
Udden var riktad mot den borgerliga oppositionen. Holmlund slog fast att den opposition som trumpetar ut att den verkliga arbetslösheten är 20-25 procent tar stora risker genom att förespegla stora förändringar som den omöjligt kan infria. Dagens opposition kan vara morgondagens regering och tids nog får även en ny regering möta väljare för att stå till svars för sin ekonomiska politik.
Holmlund tillade att s-regeringen kan kritiseras för mycket, men inte för att den hållit sig till internationellt vedertagna definitioner av arbetslöshet. Sådan kritik utmönstrade han som slappt konspirationstänkande.
Så ser en sansad arbetsmarknadsforskare på valets hetaste debattfråga. Kloka ord som alla borde ta till sig.
Men viljan till en sådan nyansering tycks vara obefintlig. Moderaterna påstår på sina valannonser och på sin hemsida att mellan en miljon och en och en halv miljon svenskar saknar jobb. På Dagens Nyheter ledarsida skriver tidningens politiske redaktör att den verkliga arbetslösheten är tjugo procent.
Dagens Nyheter tar till vilka osanningar som helst
Att moderaterna inte drar sig för dylika knasigheter ska vi kanske inte förvånas över. Men att Sveriges största morgontidning lånar sig åt simpel demagogi vittnar om att tidningens fp-politruker föraktar sina läsare så till den milda grad att de tror sig kunna dra till med vilka osanningar som helst.
För det är vad det rör sig om. För att komma upp i så höga arbetslöshetstal som moderaterna och DN gör måste de räkna alla studerande i vuxen ålder, alla svårt sjuka, alla gravt handikappade och alla hemmafruar som arbetslösa.
Om vi istället gör som Holmlund rekommenderar kan vi observera att antalet sysselsatta i Sverige i vuxen ålder – liksom i Danmark – är betydligt högre än i andra europeiska länder. För svensk del gäller dessutom att alla, främst kvinnorna, jobbar längre än i Danmark. Hälften av alla danska löntagare har utnyttjat förmånen att gå i pension vid 60 års ålder, en förmån som minskat deltagandet i arbetslivet bland de äldre.
Att klart större andel av den vuxna befolkningen har jobb i Sverige än i jämförbara länder borde rimligen ses som en framgång. Ett sådant konstaterande innebär givetvis inte ett förnekande av att den öppna arbetslösheten är alldeles för hög.
Arbetsmarknaden kommer utan tvivel att förbättras det närmaste halvåret. Vi kommer få fler jobb och färre arbetslösa. Det man kan tvista om är i hur snabb takt förbättringen sker.
Men än viktigare borde vara att seriöst diskutera hur vi beständigt ska pressa arbetslösheten långt under fyra procent. Det kan bara ske genom en bättre samordning av regeringens budgetpolitik och riksbankens penningpolitik.
Statsmininster Göran Persson har förhånats av allianspartierna när han sagt sig vara övertygad om att vi klarar av en sådan förnyelse av den ekonomiska politiken.
Alliansen recept: låga löner och hårda tag mot arbetslösa
De hånfulla tillmälena är illavarslande. Göran Persson är medveten om behovet av att tänka nytt och djärvt – och det är en första förutsättning för att lyckas. För detta borde han få beröm snarare än klander.
Nytänkande är inte något som utmärker den borgerliga alliansen. Den står för den mest förlegade ekonomiska politik som tänkas kan; den tror att Sveriges framtid ligger i fler låglönejobb och hårdare tag mot sjuka och arbetslösa.
Den vägen har prövats i många länder, nästan undantagslöst med förfärliga följder: hårdare klassmotsättningar, stagnerande tillväxt och tilltagande arbetslöshet.